Det började med uranbrytning, vilket inte var populärt. Men plötsligt ändrades inriktningen och i stället var planerna i Myrviken att bryta vanadin. Det är en metall som behövs vid batteritillverkning och har listats av EU som skärskilt åtråvärd.

I dag har man borrat ett 70-tal hål på ett hygge utanför Myrviken. Cirka tio hål till krävs innan man bestämmer sig för att gå vidare och ansöka om konsession.

– Om fem år skulle vi kunna vara igång med gruvbrytningen, säger Peter Reeve.

Vad händer med uranet?

En fråga man kan ställa sig är vad som händer med det uran som man kan förutsätta följer med i vanadinbrytningen.

– Den mängd uran som finns här är inte stor att den kan brytas och de rester som kommer upp ska gjutas in och slutförvaras, påstår han.

Störst invändningen mot en gruvbrytning i Myrviken gäller förstås miljöaspekterna. Peter Reeve säger att de framför allt studerar vattenflöden noga så att inga föroreningar ska kunna rinna ut i Storsjön.

– Jag kan garantera att om det blir brytning här så kommer de att ske vetenskapligt och förutsättningen är att när brytningen upphör ska marken återställas till sitt ursprungliga utseende, säger Peter Reeve.

Jagar finansiärer

Nästa vecka ska han nu dessutom resa till London för att försöka locka till de finansiärer som behövs. Det är där det finns en finansiell marknad som skulle kunna gå att locka med ett så här stort projekt.