Karl Berglund och Örjan Lindtsröm, målare från Timrå, kom om 1976 till  Vietnam för att  vara med och bygga det stora svenska pappersbruket. 

– Vi ansvarade för blästring och målning av alla järnbalkar. Hela fabriken består av balkar, säger Örjan Lindtsröm.

De inspekterar fabriken och ser att målningsarbetet ser bra ut inomhus. Men när de tittar på balkarna blir de bekymrade.

Dåligt underhållet

– Det är mycket rost. inget är gjort sen vi var här. Inget underhåll. Mycket illa och farligt, säger Karl Bergman.

Logistiken kring alla transporter, fordon och chaufförer sköttes i början av 80-talet av Lena Åhlin från Oviken.

– Alla chaufförer var före detta soldater så det var inga dunungar precis.

Lena hade mycket roligt med chaufförerna, men visa vänskapen utanför kontoret – det gick inte. Det Vietnamesiska kommunistpartiet höll koll.

”Som en sommarstuga”

– De kunde förlora jobbet om de blev för nära vän med en svensk.

Svenskarna bodde på en inhägnad camp som nu förfallit.  Manne Gunnarsson från Häggenås arbetade i förrådet och bodde här med sin fru Birgit.

– Vårt hus är borta, men det var som svensk sommarstuga, säger Birgit Gunnarsson.

Undernärda

Vietnamserna hade i stort sätt ingenting. Många var svårt undernärda.

– Jag mötte en kvinna som var fattig och hon ville ge mig sitt barn, berättar Birgit.

De som åkt tillbaka är glada över att ändå ha bidragit till att tusentals vietnameser fått det bättre.

– Här fanns ingenting. Nu är det en hel stad här, säger Karl Bergman.