I våras råkade 87-åriga Karl-Olof Knutsson från Jönköping ut för en fallskada som gjorde att han bröt höftleden. Han tvingades flytta från sin lägenhet eftersom han inte klarade sig själv. Nu deltar han dagligen i rehabträningen på Wilhelmsro där han bor tillfälligt. Han sitter och cyklar på en motionscykel när vi besöker träningsgruppen.

– Det är skönt att röra på sig. Man stagnerar annars i själva rörelsemönstret, säger han.

Antalet fall har fördubblats

Statistik från Socialstyrelsen visar att 70.000 människor i Sverige skadas så allvarligt i fallolyckor varje år att de måste läggas in på sjukhus. Och antalet fall har fördubblats sedan år 2000. Den här veckan pågår den nationella informationskampanjen ”Balansera mera” som Socialstyrelsen samordnar på flera platser i landet. Temat för årets kampanj är mat, motion och mediciner.

Bara i Jönköpings län dog drygt tio personer per 100.000 invånare till följd av fall under 2015. Det är en ökning med två personer jämfört med för tio år sedan. Snittet för hela riket ligger på 10,78 dödsfall per 100.000 invånare. Siffrorna bygger på ett åldersstandardiserat värde, alltså ett värde där man tagit hänsyn till om länet har många äldre.

Och det finns stora regionala skillnader när det gäller risken att avlida i en fallolycka. I Jämtlands län dog flest personer i landet av en fallskada under förra året, knappt 28 personer per 100.000 invånare. Det var fem gånger så många som i Gotlands län.

Äldre drabbas oftare

Oftast drabbas äldre personer eftersom fallrisken ökar med åldern på grund av svagare muskler, sämre balans, sjukdomar samt syn- och hörselnedsättning. Att motion är viktigt understryker Ulrica Ljungvall som är sjukgymnast i Jönköpings kommun.

– När man blir äldre blir balansen sämre. För att bibehålla den och om möjligt förbättra den så måste man hålla sig i form, säger hon.

Och hon tror att tidiga insatser där man träffar de som ännu inte skadats skulle minska olyckorna.

– Vi skulle behöva bli fler både sjukgymnaster och arbetsterapeuter för att kunna visa oss mer i hemmet. Vi har ju inte så mycket insatser i ordinärt boende där man kan jobba förebyggande. Det finns mycket att göra. Bara vi kommer ut och hittar patienterna.

– Hade jag haft sådana här halksockor på mig tror jag inte det hade hänt, säger Karl-Olof Knutsson och tittar ned på sina fötter.

Kommer du i framtiden tänka annorlunda när du rör dig hemma?

– Ja det blir det ju. Man får ju tänka sig för men det räcker inte alltid.