Markus Green har jobbat i katastrofområden i norra Bolivia i sammanlagt tretton år. Den sista vändan varade i tre år och när han kom hem förra våren såg han fram emot att få vara föräldraledig med dottern som fötts under utlandsvistelsen.
Men trots att han varit anställd av en svensk arbetsgivare så bedömer Försäkringskassan att hans inkomst varit noll och därmed får han bara den lägsta ersättningen vid föräldraledighet och ingen alls om han blir sjukskriven.
Drar undan mattan
– Det är märkligt att man drar undan mattan för folk som är beredda att riskera sina liv för att rädda människor i tredje världen, säger han.
Reglerna säger att en biståndsarbetare utomlands rent socialförsäkringsmässigt anses vara bosatt i Sverige, men bara om det är kortare än fem år.
– Man ansåg att en längre tidsfrist skulle kunna öka risken för att även personer med svag anknytning till Sverige skulle kunna omfattas av socialförsäkringen under lång tid, berättar Therese von Ahn, som är verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan.
Känner sig lurad
– Jag tycker att jag blivit lurad av Försäkringskassan, lurad på min rätt att vara föräldraledig med min dotter, säger Markus Green.
Istället för att njuta av föräldraledighet tvingades Markus till arbetsförmedlingen. Att få A-kassa var inga problem; då godtogs alla arbetsgivarintyg.
Men var du tillräckligt påläst vad det gäller socialförsäkringen?
– Nej, men det är ju så krångligt att jag vet inte om någon riktigt förstår.
Cecilia Udin är nationell försäkringssamordnare på Försäkringskassan och hon håller med om att det är olyckligt att Markus hamnat utanför systemet.
– Men det är en lagstiftningsfråga, det finns inga undantag att göra från femårsregeln, säger hon.
– Jag kan ju inte vara ensam om att ha gjort en insats bland katastrofdrabbade och sedan komma hem och uppleva att man inte har det sociala stödet man förväntar sig, säger Markus.
Försäkringskassans vägledning
Försäkringskassans vägledning 2004:5, version 13
11.2.4 Biståndsarbetare
För biståndsarbetare gäller ett särskilt SGI-skydd. Personer som enligt 5 kap. 6 och 8 §§ SFB anses som bosatta i Sverige under utlandsvistelse får vid återkomsten till Sverige lägst den SGI som de hade omedelbart före avresan (26 kap. 24 § SFB). I de fall biståndsarbete utförs inom EU/EES blir bestämmelserna om arbetslandets lagstiftning i förordning 1408/71 tillämpliga. I sådana fall gäller inte 26 kap. 24 § SFB vid återkomsten till Sverige.
Samtidigt med denna regel har biståndsarbetaren även en motsvarande rätt i föräldraförsäkringen. 240-dagarsvillkoret anses nämligen i vissa fall uppfyllt genom att man bortser från utlandsvistelsen (12 kap. 38 § SFB).
Den här regeln gäller även för medföljande make och barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs under vissa förutsättningar den som utan ha varit gift med den utsände lever tillsammans med denne. Det gäller om de tidigare varit gifta eller har eller har haft gemensamma barn.
En i Sverige bosatt person som lämnar landet för att arbeta för arbetsgivarens räkning ska fortsatt anses vara bosatt här, om han eller hon är anställd av
• ett svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant samfund, eller
• en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet.
Förutsättningen för att anses vara fortsatt bosatt i Sverige är att utlandsvistelsen kan antas pågå som längst i fem år. (5 kap. 6 § SFB)
Biståndsarbetare som är utsända för längre tid än ett år omfattas inte av den arbetsbaserade försäkringen under utlandsvistelsen. Förutsatt att ovan redovisade villkor är uppfyllda börjar efterskyddstiden löpa först från och med dagen efter återkomsten till Sverige. En biståndsarbetare som är utsänd längst ett år ska, liksom övriga utsända, anses arbeta i Sverige under utsändningstiden (6 kap. 4 § första stycket och 12 § SFB samt 2 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter [RFFS 2000:10] om registrering och avregistrering av personer i sjukförsäkringsregistret med mera).
Källa: Försäkringskassan