För fjärde året sätts det upp teater i Tabergsgruvan. Årets pjäs heter ”På luffen med Jocke Smed”.

— Det handlar om fyra luffare som berättar en historia om hur bilden av smålänningen kom till. Det finns ju en tydlig bild av hur smålänningen är, att hen är klurig, arbetsam och ekonomisk, säger Emy Stahl, som har skrivit och regisserat föreställningen.

Mörkt och kallt

Det är en speciell miljö att sätta upp teater i. För publiken är det en bit att gå i de mörka gångarna in till den stora gruvsalen där föreställningen hålls. Temperaturen ligger på fem grader så varma kläder rekommenderas.

— Det är en jättehäftig miljö som man blir inspirerad av. Det är mörkt och svårt att hitta hattar och kostymer och skådespelarna får byta om i totalt mörker. Och det finns inga mikrofoner så de måste verkligen tala tydligt för att höras, säger Emy Stahl.

Litet och intimt

Jonathan Leinhagen har titelrollen och det är första gången som han ska spela teater i gruvan.

— Det är lite mindre, lite mer intimt och man kommer nära publiken. Vi måste också spela med lätta medel för det går ju inte att bygga upp en stor scenografi i en gruva, säger han.

Gruvteatern spelas under två helger och det är Emy Stahl som är regissör och manusskrivare för fjärde gången.

Hur fick du idén till manuset?

— Jag tycker det är så spännande hur vi skriver historia. Vem berättar historien? Ser den olika ut beroende på vem som berättar? Gustav Vasa skrev historia på ett sätt och under nationalromantiken skrev man historia på ett sätt och det är lite spännande att utforska det, säger hon.