Det var i veckan när Stina Kuoljok Huuva var på älgjakt i Vájsáluokta i Jokkmokks kommun som hon fick syn på lite annorlunda fotspår. 

– Jag var och gick under Bolnu och jag ser några konstiga spår, lika små som rävspår men ändå inte rävspår. Jag spårade de udda spåren som jag inte blev riktigt klok på, samtidigt var jag helt inställd på älgjakt. Så när jag satt mig för att spana så hör jag en gilka (reds. kommentar renbjällra), men jag ser inga renar, inte en renklöv så långt ögat når. Tills då det dök upp ett fårhuvud som tittade på mig, säger Stina Kuoljok Huuva till Sameradion och SVT Sápmi.

Vad tänkte du då? 

– Ja, jag trodde ju inte att jag såg riktigt rätt. Innan jag då förstod att det faktiskt är ett helt får som kommer fram här. Jag började prata med dem, de var två stycken och de är så söta och fina. De kom fram till mig, en fyra meter ifrån mig. 

Stina Kuoljok Huuva berättar att hon hört att dessa får ska ha varit i området hela sommaren. Vájsáluokta ligger cirka tre mil från norska gränsen och där finns det fårskötsel, man tror att de kan ha gått över fjället från Norge. Ingen vet med säkerhet vems får det är då man inte kommit tillräckligt nära för att kunna läsa av öronbrickorna på dem.

Hon tror att de stannat i området, då det är mycket folk som bor i Vájsáluokta under sommaren och att fåren då känt sig trygga. Samtidigt så tar de sig inte över Akkajávri. 

Vad händer nu med fåren, vad ska du göra? 

– Jag har hört att det har sagts att man får skjuta dem, då de inte tar sig hem. Men inte har jag hjärta till att skjuta dem, de är så söta och sällskapssjuka. Men de måste ju komma ner därifrån, snart är vintern här. Det måste lösas på något vis. 

– Jag vet inte vad får äter, men jag ska gå upp i dag med lite hundfoder och en limpa och försöka få ner dem till Vájsáluokta först och främst. Sen får vi se hur det blir med de här fåren, säger Stina Kuoljok Huuva.