Älgarna i Sareks kanske mest kända dal, Rapadalen, är ofta större och äldre än andra älgar. De är kända över hela världen och troligen den enda älgstam i Sverige som i praktiken är fredade från jakt. Sedan 1960-talet har det inte varit tillåtet att jaga dem och först efter älgjakten vandrar de ut ur Sveriges näst största nationalpark. Det skriver Sameradion & SVT Sápmi.
För sju år sedan, 2013, tog Laponiatjuottjudus över ansvaret för förvaltningen av Laponia från Länsstyrelsen i Norrbotten. Då erkändes också renskötselrätten fullt ut i Laponias skyddade områden. Älgjakten är en del av den grundlagsskyddade renskötselrätten och 2013 blev det tillåtet att jaga älg i världsarvets alla nationalparker förutom i Sarek. Nu ska Naturvårdsverket och samebyarna Jåhkågasska, Sirges och Tuorpon förhandla om samebyarnas avstående från att nyttja en del av renskötselrätten, älgjakten, i Sarek nationalpark.
Ska ingå skriftlig överenskommelse
– Som det står i föreskrifterna för nationalparkerna, Sarek i det här fallet, så är de uttryckligen sagt att Naturvårdsverket ska ingå en skriftlig överenskommelse med de berörda samebyarna rörande älgjakten i Sarek, säger Nils Hallberg, miljörättsjurist på Naturvårdsverket.
En del av förklaringen till att det tagit så lång tid att lösa älgjaktsfrågan i Sarek ligger hos Naturvårdsverket. De har bland annat frågat sig ifall staten kan sluta avtal med samebyar. Efter en intern drygt två år lång samerättslig utredning är de nu beredda att fortsätta förhandlingarna.
– Nationalparksreglerna går ju under miljöbalken, vi har bestämmelser i rennäringslagen, vi har folkrättsliga aspekter att beakta. Det är flera olika juridiska dimensioner, vad vi kan bedöma så finns dock en framkomlig väg, säger Nils Hallberg.
Ekonomisk ersättning
Tidigare har det varit tal om ersättningsmarker men också ekonomisk ersättning för att samebymedlemmarna ska avstå från att nyttja en del i den grundlagsskyddade renskötselrätten.
Det är samebyarna Sirges och Jåhkågaskka som nyttjar större delar i området. Tuorpons sameby som har nyttjande till ett mindre område i Sarek följer Sirges och Jåhkågaskka i förhandlingarna. Att jaga de stora Rapadalsälgarna är inget som någon av samebyarna strävar efter. Fast att avstå från att nyttja en del av den grundlagsskyddade rennäringsrätten görs inte lättvindigt.
– Det är framför allt en stor del av renskötseln historiskt och nuförtiden. Så det är som en stor del av hela vår kultur och tradition i området med renskötseln och allt vad det innebär, säger Jan-Erik Länta, ordförande i Jåhkagasska.
Han vill inte säga vilken typ av ersättning Jåhkågasska har tänkt sig för att de ska avstå från sin rätt att jaga älg i området.
– Om det blir kronor och ören eller om det blir andra möjligheter det vet vi inte ännu. Utan det är att få till en lösning. Det tror jag att alla parter kommer att jobba mot, säger Länta.
Många att ta hänsyn till
Jakob Nygård i Sirges sameby berättar att samebyarna har beräkningsmodeller där de tar hänsyn till både kött- och turistvärdet.
– Det man har sagt tidigare i de här förhandlingarna är att det ska gälla historiskt också. Det kommer att bli en del kronor. För vi har avstått från att nyttja jakträtten där under en väldigt lång tid. Man ska kompensera den och den framtida, säger Nygård.
Hur stor summa det handlar om vill han inte avslöja.
– Men det är som sagt, hur stor viljan är från Naturvårdsverket att värna om de här älgarna. Vi är väldigt många medlemmar i de här tre samebyarna som de berörs av. Det finns väldigt många viljor, så innan vi kommit till skott där så.
Vill inte jaga älg där
Ingen av samebyarna vill i utgångspunkten jaga älgarna.
– I själva grundfrågan är det inga större meningsskiljaktigheter i den frågan att det ska kunna vara ett område som är skyddat, säger Jan Erik Länta.
– Som det är nu är det en majoritet i samebyn som sagt att de inte vill jaga, säger Jakob Nygård i Sirges sameby.
Vad tror ni på Naturvårdsverket, blir det jakt på älgarna eller blir de fortsatt fredade?
– Det finns många aspekter att väga in där. Allt från rena ekologiska perspektiv till hur man resonerade under Laponiaprocessen, till hur vi jobbar tillsammans idag och vill samarbeta framåt. Så jag vågar inte sia om hur det kommer att se ut i en framtid och det kommer naturligtvis vara öppet för vidare gemensamma diskussioner i den frågan, säger Nils Hallberg.