I utställningen möts konst från 80-talet signerat Billgren, med verk från 2016 signerat Wilhelm von Kröckert. Det är stor skillnad på tavlorna, där den nya von Kröckert visar prov på förmåga till att måla med ljus och djup som bilderna från 80-talets Billgren inte visar.

Men det är samma person som producerat allt. Om vi ser till det yttre i alla fall.

Och vill man kan man gå på skattjakt och leta efter Billgrens signatur också i von Kröckerts tavlor. För Ernst Billgren är samma, men kanske ändå inte. Han tog sitt andra namn Wilhelm och mammans flicknamn von Kröckert bland annat för att bryta med gammalt.

Vanans makt

Och samtalet kommer att handla om fulkonst och finkonst. Och om vanans makt över oss och om att bryta med vanan och göra tvärtom.

– Jag har ju bytt namn men jag har ju bytt flera saker, säger Ernst Billgren, eller Wilhelm von Kröckert. Bytt ateljé och bytt sätt att arbeta.  Och det är ju för att man vaknar på morgonen och så är det den där ernstgrejen idag igen – det kan inte vara möjligt. Man försöker hitta nya sätt att förnya sig på det viset. Så det är väl en del av sanningen runt det där med namnbytet.

Hade det den effekt du hade hoppats?

– Ja det är svårt att ändra sina tankar, men man kan ändra sina omständigheter. Och tack vare att jag bytt ut så många saker så har det ju förändrats. Det tycker jag att man kan se på utställningen att det ser ganska annorlunda ut.