Både Inger Sundvall, 83, och Berne Sehlberg, 71, har levt större delen av sina liv i Malmberget. Men de har båda haft Dennewitz som sina första adresser. Det är ett område som tidigt avvecklades när gruvbrytningen kom för nära.

Nu är det själva Malmberget som står inför en avveckling och det finns anledning att se tillbaka på det samhälle som en gång var. Mycket av det gamla Malmberget som bara finns kvar i minnena – och på bild förstås.

Vid Gellivare bildarkiv finns en gedigen samling som bland annat speglar Malmbergets utveckling från jordkulor till stadsplanerat samhälle.

Ett mönstersamhälle

Inger Sundvall och Berne Sehlberg vittnar om ett mönstersamhälle, en Malmbergsanda och en stolthet över att vara malmbergare som fortfarande finns kvar.

– I Malmberget var man förutseende med mycket. Om man tittar på Bolagsområdet till exempel var det grönt, lummigt och stora gårdsplaner. Och centrumdelen var också unik tills den fick en modernare stil. Och där vi nu sitter, Svanparken, betydde enormt mycket, säger Berne Sehlberg.

– Ja, hit gick ju familjer, uppklädda på söndagarna och drack kaffe. Servitriserna hade brickor med bakelser som man kunde välja från, säger Inger Sundvall.

De minns också ett Malmberget med rikt kulturliv i form av bio, teater och musikframträdanden där man kunde gå på dans tre dagar i veckan om man ville. Ur den myllan formades personligheter som Stig Järrel, Roffe Bengtsson, Björn-Erik Höijer och Göran Forsmark. Dessutom ett Malmberget med ett engagerat idrottsliv där man byggde en ishall med ideella krafter och fick ett handbollslag i högsta serien.

Kaptensgropen öppnade sig

Men 1972 öppnade sig marken. Det var den så kallade Kaptensgropen som öppnade sig och därefter växte för varje år. Det ledde till att några av huvudstråken i Malmberget fick ledas om, att hus började rivas, eller flyttas som Malmbergets kyrka, eller till och med sprängas som Centralskolan.

Nu har så gott som hela Malmberget fått ett slutdatum. Så sent som förra veckan kom beskedet att även östra Malmberget kommer att beröras av gruvbrytningen och kommer att behöva avvecklas.

Allt kommer att försvinna om inte alltför många år.

– Det blir en tagg. Men vi vet att vi lever i en föränderlig värld och ett föränderligt samhälle, och man måste acceptera det hela, säger Berne Sehlberg.

– Jag tänker på mina tre boenden och alla dessa platser är jämnade med marken, det sista nu i somras där vi bodde på Kungsallén. Det finns inte kvar så att man kan gå där och titta i sina barndoms nejder, säger inger Sundvall.

Om dagens Malmberget säger hon:

– Det är ju tråkigt, det rustas inte upp, det målas inte. Det gör att man sörjer det gamla som har varit.