År 1889, bara två år efter att en stadsbrand förstört stora delar av Luleå stad stod det klart för inflyttning. Norrbottens Kurirens hus i hörnet Stationsgatan-Kyrkogatan. Som en del i det nya kvarteren kring domkyrkan.
I nära 120 år fungerade det som tidningens hus – tills verksamheten flyttade och nu huserar bland annat Filmpool Nord och BD Pop i lokalerna.
Norrbottens-Kuriren flyttade in i det nybyggda huset i korsningen Stationsgatan-Kyrkogatan 1889 och flyttade inte ut förrän september 2008. Byggnaden har byggts ut och om många gånger men mot bakgården eller på insidan – husets fasad med sin handgjorda plåtbeslag har bevarats och framhävs ofta som särskilt skyddsvärd.
– Fasaden är välbevarad och unik, säger antikvarie Jeanette Aro, länsstyrelsen.
För evinnerliga tider
Blir förslaget även beslut innebär det att huset inte får ”rivas, flyttas, till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras”. Det gäller den del som vätter mot gatorna omkring.
– Det blir i så fall för evinnerliga tider, säger Aro.
Enligt länsstyrelsen kan man förklara en fastighet som byggnadsminne mot ägarens vilja men detta är ovanligt. De skyddsbestämmelser som upprättas sker oftast i samråd med ägaren som dessutom kan söka ekonomiskt stöd för de underhållsinsatser som krävs.
Fastighetsägaren, Norrbottens-Kurirens förvaltnings AB, är i dag ett dotterbolag till Norrbottens media AB där Erik Ranängen är VD.
– Detta var inte oväntat för oss, det är ju en speciell fastighet. Vi ska sälja den och både vi och de intressenter som finns är införstådda med detta, säger han.
Ranängen tror att byggnaden är såld innan årets slut och säger:
– Det är ett vackert och unikt hus, det är roligt att det kan bevaras.
Väckte frågan
Det var Norrbottens-Kurirens tidigare kulturredaktör Marianne Söderberg som hösten 2007 väckte frågan om att huset skulle byggnadsminnesförklaras. Hon är självklart nöjd över att länsstyrelsen har samma uppfattning.
– Det sas ju då att huset var K-märkt men var det så. När jag undersökte saken stod det klart att en begäran om byggnadsminnesförklaring var den enda vägen som stod öppen för mig som enskild om jag ville göra något. Det är ju inte bara Kurirenhuset som är värt att bevara utan hela miljön runt domkyrkan, säger Marianne Söderberg och tillägger:
– Sedan ville jag också rikta en fråga till kommunen. Vad vill den med stans äldre bebyggelse?