Vad driver en människa att bosätta sig i en spökby längst upp i Sverige?

Det kan man verkligen fråga Tomas Ödman som för fyra år sedan flyttade till Paittasjärvi, en by som ligger tre mil söder om Karesuando.

Där bor han alldeles ensam bland övergivna hus.

Spökbyn

För sex år sedan var Paittasjärvi en spökby, vilket betyder att fastigheterna står kvar men någon typ av mänsklig aktivitet finns inte. Men våren 2009 tänds ett ljus i ett av husen. Spökbystämplen försvann och i i dag består byn av en invånare som bor här året runt. De andra husägarna kommer till Paittasjärvi bara en till tre gånger per år, berättar Tomas Ödman.

– Jag drev en gästgivargård i Värmland i tjugoåtta år. De sista tre-fyra åren där nere var jag rätt trött på jobbet. Mycket stress. Så jag började leta efter en fastighet norrut och höll på i drygt tre och ett halv år innan jag hittade Paittasjärvi. Så jag kom hit februari 2009, sprang runt med snöskor och tittade och blev förtjust i stället, säger Tomas Ödman.

Om varför det blev just Paittasjärvi svarar han så här:

– Jag vet inte .. det var miljöerna runt om. Lugnt ... inget folk…

Hunden är sällskap

Hans närmsta granne bor närmare tre mil bort och det dagliga sällskapet heter Turbo och är Tomas hund.

– Måste man vara en enstöring för att bo så här?

– Nej, det måste man väl inte. Men man måste ju gilla att vara ensam. Annars blir det tufft, säger Tomas Ödman.