Det framgår av en ny studie av forskare från Storbritannien och Österrike. I studien sattes specialdesignade mätinstrument på 14 eremitibisiar (Geronticus eremita) som sedan följdes i 43 minuter under fåglarnas höstflyttning från Österrike till Italien.

Liksom gäss, pelikaner och många andra stora fåglar flyger ibisar i v-formation, även kallad plogformation, vilket innebär att en fågel ligger längst fram och de andra i flocken följer efter ledaren i två vinklade led.

En knuff upp i luften

Det har länge antagits att orsaken till v-formationen är att den underlättar flygningen, rent aerodynamiskt, för fåglarna i flocken – men bevis har saknats för hypotesen.

Instrumenten, som mätte position, hastighet och rörelsemönster, visade dock att den troligen stämmer, åtminstone för ibisar.

Varje fågel anpassade sin flykt efter den framförvarande fågeln vars vingslag åstadkom uppåtgående luftströmmar som underlättade flygningen för alla efterföljande individer i formationen. Fåglarna får helt enkelt en knuff uppåt i luftlagren – under förutsättning att de synkroniserar sina egna vingslag och inte hamnar i otakt med de övriga.

Förbluffande precision

Det märkliga var den precision som ibisarna uppvisade. Om systemet ska fungera kan inte fåglarna lyfta och sänka sina vingar i samma ögonblick, utan vingslagen måste komma med en viss fördröjning för att luftströmmarna från den framförvarande fågeln ska kunna utnyttjas. Detta var exakt vad forskarna, vars studie publiceras i Nature, kunde se på instrumenten.

Det hela liknade en orkester där varje stråke och cymbal är perfekt synkroniserad – trots att fåglarna ofta bytte position i formationen under flygningen.

Exakt hur mycket energi fåglarna sparar är inte klarlagt, men det måste röra sig om ansenliga mängder – annars hade inte ett så exakt rörelsemönster utvecklats.