Lagen om nationella minoritetsspråk skärptes vid årsskiftet och ändringen ger bland annat de äldre boende i ett förvaltningsområde rätten till äldreomsorg, helt eller till väsentlig del.

Blev lovade – ingenting hände

Hittills har Finska föreningen i Luleå förgäves kämpat för en äldreboende avdelning med finsktalande personal. I höstas gavs så nya löften från kommunens sida, men när inget hänt på flera månader började Kerttu Myllykoski och Ulla Posti återigen misströsta.

I dag ger dock Fredrik Hansson, (S), ordförande för socialnämnden i Luleå besked om att kommunen planerar att undersöka såväl behovet som tillgången på finsktalande personal för att 2021, då det nya äldreboendet på Kronanområdet ska stå klart, inhysa en avdelning med 9 platser för de finskttalande äldre.

”Känna lukten av en häst”

Det beskedet glädjer Kerttu Myllykoski som inte tvivlar vare sig på efterfrågan eller personaltillgången. Hon säger att språkfrågan handlar om trygghet och vikten av att förstå och bli förstådd. Hon ger en målande beskrivning av modersmålet som känslospråket.

– Det var en som sa att om han säger ordet häst på svenska så känns det inget, men om hon säger samma sak på sitt modersmål, det vill säga hevonen, så kan han till och med känna lukten av en häst. Så viktigt är det, säger Kerttu Myllykoski.

Stor betydelse för de äldre

Hennes vapendragare i kampen för boendet, Ulla Posti vågar inte ta ut något i förskott på grund av flera besvikelser i frågan.

– Jag tror på det när jag ser det, men skulle vi få det, skulle det ha stor betydelse för att de äldre ska få ta del av sin hemlands kultur och traditioner och för att de ska få den omsorg de behöver. Då behöver de kunna göra sig förstådda.