För knappt hundra år sen utvidgades rösträtten i Sverige till att gälla även kvinnor. Ja, inte alla förstås. Precis som för männen fanns en åldersgräns. Undantag gjordes också för omyndigförklarade, personer med viss grad av ekonomiska problem och de som förlorat sin rösträtt på grund av straffrättslig dom.
Sen dess har åldersgränsen sänkts några gånger för att 1975 landa på 18 år. De ekonomiska kraven har tagits bort. Så även möjligheten att neka dömda rösträtt. Så sent som 1989 gavs alla över 18 år rösträtt även om de hade god man, förvaltare eller liknande. Den allmänna och lika rösträtten nådde dagens status.
Kvar finns dock kravet på svenskt medborgarskap för riksdagsval och att, oavsett medborgarskap, ha bott och varit folkbokförd en viss tid i Sverige för landstings- och kommunval. I det sammanhanget är dock medborgarskap i ett EU-land, Norge eller Island mer värt än andra medborgarskap.
Alla vi som har möjlighet att rösta på söndag måste alltså tänka på alla dem som inte har samma möjlighet. Alla dem som inte är tillräckligt gamla, inte har bott här tillräckligt länge, inte är medborgare men ändå påverkas av alla de beslut som kommer att fattas framöver. Men då måste vi också tänka på alla dem som ännu inte fötts, barn, barnbarn, barnbarnsbarn etc. Alla dem som får ta konsekvenserna av alla beslut och leva med våra feltänk och våra ljusa stunder.
Tänk därtill på alla beslut som påverkar inte bara människor i detta land utan även människor i andra länder. En del av människorna i andra länder kan dessutom så småningom behöva komma till Sverige och är då helt beroende av det mottagande de får här. Överhuvudtaget måste du och jag tänka på många fler än oss själva, vår egen situation och våra egna plånböcker. Eftersom vi alla är varandras livsmiljö och hör ihop vare sig vi vill eller inte måste vi tänka på vad som är bra för oss alla.
För några år sedan drevs kampanjen ”Alla olika alla lika” av Europarådet och ett antal ungdomsorganisationer. Syftet var att granska och påverka begränsande normer, motverka fördomar och diskriminering, dvs främja lika rättigheter. Vi är ju alla olika på en mängd olika sätt men bör alla ha lika rättigheter och möjligheter att forma våra liv och det samhälle vi tillsammans lever och verkar i.
Den som på någon punkt är mot lika rättigheter och istället själv vill ha eller behålla en rättighet som hen vill förneka andra, måste ha mycket tydliga och hållbara argument för detta. Skeva rättigheter leder, förr eller senare, mer eller mindre tydligt alltid till en känsla av orättvisa och till brist på delaktighet och försämrade möjligheter att påverka sitt eget liv. Dessutom leder det till otrygghet både för de mer privilegierade (som blir rädda och måste försvara sina privilegier) och för de mindre privilegierade (som upplever utsatthet och blir rädda). Trygghet bygger vi tillsammans, inte var och en för sig. Ju fler som bygger, ju mer inkluderande vi:et är, desto bättre.
Så utnyttja din rösträtt. Tänk själv men tänk inte bara på dig själv!
Jan-Olov Madeleine Ågren