– Nog blir mycket sport. Morsan blir less ibland när det bara rullar sport på tv:n hemma, säger Marcus Oskarsson.

Allt började då han var fem år gammal. Då flyttade hela familjen till Måttsund och hockeyintresset började rota sig i Marcus Oskarssons liv. Men det handlade inte bara om hockey.

– Jag spelade fotboll också. Just fotboll körde jag fram till gymnasietiden och sen kände jag att jag var bättre på hockey och då blev det så.

Men förra säsongen var det nära att hockeykarriären fick ett abrupt slut.

– Jag skadade handleden förra säsongen och var borta 3,5 månad. Det var tungt då. Läkarna ville inte lova något, utan de förberedde mig inför det värsta, att det inte skulle bli något mer spel, säger Marcus Oskarsson.

Tacklad bakifrån

Det började med att han fick en tackling bakifrån och knuffades rakt in i sargen. Handleden var böjd nedåt och klämdes till rejält mot sargkanten. Och det knäckte till.

– Båtbenet i handen gick av och de två benskivorna i handen la sig ovanpå varandra. Och då gick alla leder av, säger Marcus Oskarsson.

I dag påverkas han inte av skadan ute på isen. Inte heller är han orolig över kroppen i framtiden.

– Nej, egentligen inte. Man är väl så inne i hockeyn och tycker att det är så kul och då lever man väl lite i nuet, säger Marcus Oskarsson.

Redan som liten drömde Oscarsson om att få åka ut genom Luleå Hockeys björngap.

– Även om det låter töntigt så är det fortfarande coolt.

Hur känns det?

– Det är ju riktigt häftigt och speciellt med trycket från publiken. När vi spelade mot Skellefteå så var det ju riktigt häftigt. Då fick man nästan gåshud, säger Marcus Oskarsson.

Under den gångna säsongen har han spelat både i J20, i elitserien och varit utlånad till Asplöven i allsvenskan.

– Det är ju klart att man vill spela så högt upp som möjligt, så är det ju. Det är alltid roligast att spela i elitserien.

En av drömmarna är att spela med Luleås A-lag de kommande åren. Men den största drömmen är NHL.

Tackar föräldrarna

– Jag har alltid hejat på Philadelphia Flyers sen jag varit liten, så det ligger väl närmast hjärtat även om jag inte följer dem som en inbiten supporter.

Utöver hockeyn och fotbollen, så finns det även en annan oanad sport som Marcus Oskarsson behärskar.

– Jag är ganska vass i pingis. Pappa har spelat rätt mycket pingis, så man har väl fått lite talang därifrån. Sen hade vi ett pingisbord när vi bodde i ett hus i Måttsund, så då har man spelat mycket med polare.

19-åringen säger sig komma från en riktig sportfamilj. Hans bror spelar fortfarande fotboll och föräldrarna följer noga båda sönernas framgångar.

– Jag vill tacka mamma och pappa samt nära och kära som ställt upp och skjutsat mig genom åren. Hade inte mina föräldrar stöttat mig så hade nog inte jag tyckt det varit lika kul och då hade jag inte gjort det här i dag, säger Marcus Oskarsson.