Men vad har hänt sedan dess? Ingenting, säger Kirunaborna. Massor, menar kommun
Kenneth Stålnacke hade bara hunnit vara kommunalråd i två och en halv månad när kommunen fick in meddelandet från LKAB, som berättade att gruvbrytningen kommer att påverka stadskärnan. Visserligen hade LKAB informerat om det här tidigare, men just det här brevet räknas av kommunen som samhällsomvandlingens startskott.
-Det var ju naturligtvis dramatiskt. Att behöva tänka att vi måste riva stadshuset och Ullspiran och bostadsområdena. Man förstod ju också ganska snabbt att staden kommer ju så sakta att ätas upp av gruvnäringen, säger Kenneth Stålnacke, före detta kommunalråd.
Men vad har egentligen hänt på tio år? En av de stora diskussionerna har handlat om var den nya stadskärnan ska byggas upp. 2007 bestämde sig kommunen för Loussavaara. Men efter en politisk strid föll beslutet på Tuollavaara. Och när det var spikat har två arkitekttävlingar dragits igång om hur den nya stadskärnan och stadshuset ska se ut. Förra året presenterades resultaten.
Kirunaborna har också fått säga hej till en ny dragning av järnvägen, som i dag går bakom Kiirunavaaragruvan. Den gamla tågstationen har stängts ned och E10an är planerad att gå norr om staden. Det har också tecknats ett avtal mellan Kiruna kommun och LKAB om att 21 kulturbyggnader ska sparas.
Men vad tycker egentligen Kirunaborna har hänt på de här åren?
-Ingenting. Ingenting alls, säger Edna Erwall.
-Det var ju bråttom då för tio år sedan och mycket skulle ändras. Men det har som stagnerat, säger Bengt Ylivainio
-Inte så mycket alls ... ingenting som syns i alla fall, säger Marit Snell.
Kommunalrådet Kristina Zakrisson (S) förstår åsikterna.
-Det som har hänt är inte sådant som allmänheten ser. Att det har byggts järnväg och eldragningar för miljarder. Ja, man har märkt att tågstationen, tyvärr, har flyttat men i övrigt har man inte sett så mycket. Jag förstår dem, säger hon.
En fråga som har följt många Kirunabor under dessa år är – var ska vi bo i framtiden?
Hösten 2003 berättade LKAB på ett informationsmöte att många Kirunabor kommer att tvingas lämna sina hem, på grund av gruvans utbredning.
Gunvor Zakrisson var en av dem som var på mötet. Då sa hon till Nordnytt att det är blandade känslor och att det kommer bli tufft att lämna hemmet hon bott i sen 1976.
Tio år senare bor hon fortfarande kvar i villan. I dag är hon mest rädd för att hon inte ska ha råd med ett nytt och likvärdigt hem.
-Om det skulle hända att man blir ensamstående med dessa skyhöga hyror. Hur har man tänkt att folk ska klara av det? säger Gunvor Zakrisson.
Hon tycker också att informationen har varit riktigt dålig från LKAB:s sida under de tio åren.
-Det är precis som att allting har sopats under mattan. Utan folk har själv fått ta reda på saker och ting, säger hon.
-Det är svårt med kommunikation. Vi ska bli bättre och bättre genom att till exempel fråga folk ”hur vill ni ha informationen från oss?”, säger LKAB:s informationschef Anders Lindberg.