Monicka Zackari är en av de 866 personer som den svenska staten i veckan bad om ursäkt för att dom förlorat sin barndom i vanvård. Hon är idag 47 år gammal, synskadad och reumatiker. Hon kommer från Haparanda men skickades i sex års ålder först till Gärdahemmet. Minnen därifrån är smärtsamma.

– Jag blev borttagen från ett sammanhang med min familj till att jag som fem-sexåring hamnade någon stans där jag inte kände någon, berättar Monicka Zackari.

Åtta år på Tomtebodaskolan

Efter Gärdahemmet flyttades Monicka till institutionen för synskadade barn i Tomteboda. I åtta år bodde hon där – trots att hon hade familj och ett hem i Norrbotten.

– Jag ifrågasätter verkligen med vilken rätt man gör så. Att flytta ett barn så att de förlorar sin härkomst och sin familj. Det är hemskt, säger Monicka Zackari.

Utsattes för övergrepp

Monicka berättar att hon fick utstå övergrepp på Tomtebodaskolan, övergrepp som är för jobbiga att prata om framför kameran.

På Tomtebodaskolan skulle barnen också lära sig av med vad som kallades blindismer. Hon säger att många av barnen var otrygga och oroliga och därför satt och gungade fram och tillbaka.

– Vi blev tilltalade väldigt strängt. Håll inte på med såna där blindismer sa de, berättar hon.

”Jag får kosta”

Staten planerar nu att tillsätta en så kallad upprättelsenämnd som ska utreda hur allvarlig art av vanvård Monicka och de andra 865 personerna fått utstå i sin barndom.

– Det som är bra med det här är att de ber om ursäkt även med pengar och att jag får synas. Jag får kosta, att det kostar att behandla någon så jävligt som man behandlat mig, säger Monicka Zackari.

– Jag förlorade verkligen min barndom och det går aldrig att få tillbaks det.

Idag bor Monicka Zackari i Stockholm. Efter tiden i Tomtebodaskolan gick hon i gymnasiet i Haparanda, utbildade sig senare till arbetsterapeut, gifte sig och har fått två barn.