För att vecka debatt visar Naturskyddsföreningen upp tre olika platser som var tänkta att ge sysselsättning och hopp – men som fick en annan utveckling.
För runt 60 år sedan var Laver utanför Älvsbyn ett av Sveriges modernaste samhällen.
Här fanns elektriska spisar, en biograf och till och med ett solarium. Samhället byggdes upp när koppargruvan Laver öppnade.
Men gruvan fick kort livslängd på grund av att tillgång och kvalité hade överskattas, samtidigt som priset på koppar sjönk. Och i samma veva monterades samhället ned.
”Ingen framtid”
Det som återstår av samhället i dag är ett skräckexempel för hur Norrbotten kan se ut i framtiden om man satsar allt sitt hopp till en naturexploatering, menar Norrbottens naturskyddsförening.
– Jag tänker att när man kommer hit så står man och funderar att det här är nåt som förr. Men problemet är att här ser vi framtiden eller bristen på framtid. För ett samhälle som satsar ensidigt på att utvinna en enda naturresurs, säger Lars Andersson, ordförande i Norrbottens naturskyddsförening.
Laver är bara en av flera spökstäder i Norrbotten. I Messaure utanför Jokkmokk byggdes ett samhälle upp i slutet av 1950-talet för att ge bostäder till de som arbetade med uppbyggandet av vattenkraftverket. Ett vattenkraftverk som enligt Vattenfall är deras mest omfattande bygge. Men 30 år senare dog samhället ut och de som bor i närheten av bygget är också de som fått ta smällen, menar Dan Ojanlatva, fiskerikonsulent.
I vattenkraftens spår
– Den storskaliga vattenkraften är väldigt viktig i svensk energiproduktion. Men den skadan den har påverkat är väldigt få som känner till. Men lokalt har den haft enorm påverkan för bygden, säger han.
Vattenfall väljer att inte kommentera ärendet. Det tredje exemplet handlar om skogsavverkningen vid Sörberget i Jokkmokk. Skogsavverkningen skedde i början av åttiotalet och poängen var att skapa jobb, men efter sex år var avverkningen över. Kvar fanns de som arbetat här i generation efter generation med renskötsel – men nu med mycket svårare arbetsförhållanden.
– När man kollar renbetet tar man bort snön här och då ser man att här finns ingen renlava alls. Det har försvunnit helt enkelt. Man har omöjliggjort allt renbete på det här området, säger Apmut-Ivar Kuoljok.
Skogsavverkningen
Skogsstyrelsen säger att sedan händelsen vid Sörberget i Jokkmokk har regelverket skärpts. Förändringarna handlar om att man nu måste ha samråd med rennäringen, en begränsad hyggesstorlek och större restrektioner av plantering av det kanadensiska trädslaget contorta i fjällnära skog.
Trots dessa tre exempel på olika ingrepp i naturen, där tanken var att ge sysselsättning och hopp men dog efter några år, menar Pär Weihed, professor i malmgeolog vid LTU, att dessa är mer undantag som bekräftar regeln.
– Det är klart att man alltid kan hitta saker som inte gått optimalt. Men om man tittar på Norrbotten i det stora hela och vad basindustrin har betytt för länet kan man inte överskatta det. Gruvindustri som frodas och trivs och har gjort så i 100 år och skogsindustri och vattenkraft. Sen kan man ju diskutera hur mycket som har förts tillbaka till det lokala samhället men det är en annan diskussion. Men det finns otroligt många lyckade exempel där man faktiskt har kunnat använda naturresurserna på ett vettig sätt, säger Pär Weihed, professor i malmgeologi vid Luleå Tekniska Universitet, LTU.