Det här visar en rapport från Tankesmedjan Balans som gått igenom samtliga landets kommunala budgetar för 2018.

– När jag försökte lägga budget för min skola så fick jag inte ihop det. Med de kostnadsökningar jag hade och de skolpengar jag fick kunde jag inte lägga en budget som jag trodde gav en bra skola, berättar Åsa Plesner i Tankesmedjan Balans.

Välfärd i knipa

I helgen demonstrerade tusentals lärare i städer runt om i Sverige mot mot nedskärningar, effektiviseringar och allt sämre arbetsvillkor för lärare.

Tillsammans med Marcus Larsson driver Åsa Plesner Tankesmedjan Balans som larmat om neddragningar i välfärden i landets kommuner.

Allt började med att hon från sitt håll som skolledare och han från sin position som lärare upptäckte att resurserna till skolan minskade samtidigt som lärarnas arbetsmiljö försämrades.

– Vi förstod att det måste vara något strukturellt och att skolan och resten av välfärden håller på att få det väldigt svårt, säger Åsa Plesner.

Nio av tio skär ned

Förra året gick man igenom samtliga kommunbudgetar i landet. Tankesmedjan Balans rapport visade att nio av tio kommuner, 260 av sammanlagt 290, gjorde nedskärningar och effektiviseringar. Och det alldeles oavsett vilka som styrde kommunerna.

– En del kommuner sa att de behövde spara för att de förlorade invånare. Andra behövde spara för att de fick så många invånare och att det skulle bli dyrt att bygga nya skolor, säger Åsa Plesner.

Satsning blev besparing

Kommunernas sätt att skärna ned och effektivisera varierade. En metod var att presentera en satsning samtidigt som anslagen minskades.

– Å ena sidan fanns en budgetpost som innehöll en satsning som fler personal i en viss del av skolan. Samtidigt gjordes en generell nedräkning av hur mycket pengar verksamheterna skulle få. Verksamheterna skulle visa upp en satsning men samtidigt få det hela att gå runt med mindre pengar, berättar Åsa Plesner.

Gränsen nådd

När det gäller den stora bristen på lärare menar Åsa Plesner att gränsen för effektiviseringar och besparingar nu är nådd.

– Det jag tror lärararbristen och bristen på personal i vård och omsorg säger är att vi nått den gränsen. Duktiga människor vill inte jobba kvar eller orkar inte utan blir sjuka istället.  Vi måste som samhälle stanna upp och konstatera att vi får den välfärd vi betalar för. Vilken välfärd vill vi ha och hur mycket är vi beredda att betala för den? säger Åsa Plesner.