– Jag har tröttnat så oerhört mycket på att kvinnor i generation efter generation hon får lära sig att det ska akta sig och ta ansvar för sitt eget beteende för att undvika att bli utsatt. För när man misslyckas med det så leder det till skam och till tystnad och så kan övergreppen fortsätta. Istället bör man fokusera på förövarna som borde ändra sitt beteende, säger Hannah Bergstedt.
Inget nytt problem
I en lång text på Facebook berättar Hanna Bergstedt vad hon varit med om från 10-års åldern och 30 år framåt – till nutid. Hon gör det för att visa att problemet funnits länge.
– Det finns de som hävdar att detta är ett importerat problem. Att detta skulle vara något som kommit de senaste 10 åren. Min berättelse spänner över 30 år och visar att det funnits länge. Hela Metoo-rörelsen visar samma sak, säger Hannah Bergstedt.
”Föräldrar måste prata med söner”
Hanna Bergstedt anser kvinnor inte ska behöva ta ansvar genom att till exempel tänka på hur de klär sig.
Däremot behöver både män och kvinnor förstå att de har rätt att säga nej. Hon tycker att föräldrar till pojkar har ett stort ansvar för att prata med sina söner.
Film om samtycke
– Man har rätt att säga nej, jag vill inte. Man har rätt att vilja först och sen ångra sig, säger Hanna Bergstedt (S). Jag tycker att det finns en stilig film som heter ”A cup of tea”. Som jag tycker är lämplig att visa för alla ungdomar. Den illustrerar det hela på ett väldigt tydligt sätt.
Kvinnor backar upp varandra
Hanna Bergstedt anser att Metoo-rörelsen visat på att sexuella trakasserier förekommer i långt större omfattning än vad många kunnat ana.
– Men nu så tror jag tror jag att allt fler kommer att vara tvungna att ta denna fråga på allvar. Det är som om att det här isberget har smält och blivit till en jättevåg. Det tydliggör omfattningen av problemet och förenar kvinnor. Det är en fantastisk styrka att känna att vi är så många som backar upp varandra.
Männen måste ta ansvar
Hanna Bergstedt uppmanar männen att ta sitt ansvar.
– Män måste förstå att det duger inte att säga: ”inte alla män”. Ska vi åstadkomma en förändring så måste alla, män och kvinnor, bidra till den här förändringen. Genom att synliggöra när det uppstår problem, men också sätta gränserna. Och man kan inte peka på att det är någon annans problem utan det är allas ansvar.