Enligt etnolog Jonas Engman på Nordiska museet så sträcker sig traditionen av den moderna semlan, förknippad med mandelmassa, vetebulle, vispad grädde och lock, inte mer än hundra år tillbaka. Och ändå bär semlan en kraftfull tradition i Sverige.

– När det gäller mat och ätande så är det något av det mest konservativa när man kopplar det till traditioner. Då uppfattar vi det som att det ska vara på ett visst sätt. Annars kan vi till och med bli upprörda och förbannade, säger Engman.

Enligt honom är tradition förändring och de senaste semmelvarianterna illustrerar hur traditionen följer samhällets förändringar. Som till exempel semmelwrapen.

– Det är inte så trivialt att det bara handlar om semlans utseende utan faktiskt handlar om hur vi förknippat semlan med något traditionellt svenskt. Den här wrapen speglar globalisering, speglar migrationen och speglar vår tid som den är.

Men på grund av hur stark traditionen är runt mat så tvivlar Jonas Engman på att de senaste semmelvarianterna kommer att begrava det traditionella bakverket.

– Det vore mer oroande om det inte förändrades, om det inte förhandlades genom wraps, utan att vi körde på som om det vore det enda möjliga. Det skulle vara mer bekymmersamt.