I slutet av 2016 hade tvillingstäderna Haparanda och Torneå en av sina respektive länders högsta ungdomsarbetslöshet. Andelen unga i Haparanda som vare sig jobbar eller är i utbildning har gått ner de senaste åren, men är alltjämt över 18 procent. Det är högst i länet och snittet i riket är 8,9 procent. Arbetsförmedlingens chef Per-Andes Ruona säger att en delorsak till de höga sifforna är näringslivsstrukturen. Många jobbar inom handel, vård och omsorg, där man ofta har deltidsanställning och då är man fortsatt arbetssökande.

Båda städers utbud

Men en del unga har också ofullständiga gymnasiebetyg och då är det väldigt svårt att få jobb. Utbildning är nyckeln till att få fler unga i jobb. För att motivera och aktivera de hemmasittande unga vuxna startade Sverigefinska folkhögskolan i Haparanda i samverkan med bland annat Peräpohjolan Opisto i Torneå samarbetsprojektet Rampen. Tanken var att med fritidsaktiviteter, mässor och samvaro vidga ungdomarnas nätverk. Man ville också visa på fördelen med att ta del av båda städernas utbud både vad gäller arbete och fritid.

Projektet avslutas inom kort, men samarbetet som byggts upp mellan de unga, föreningar, kyrkan, näringslivet och kommunernas egna verksamheter borde fortsätta, tycker bland annat Ellen Rudeklint:

–Ja, det har gett många ungdomar möjligheter att träffa företag och komma i kontakt med människor som man tidigare inte kände. Man pratar med varandra på ett helt annat sätt nu, säger hon entusiastiskt.

Söker upp ungdomar

Projektledaren för den svenska sidan, Göran Mukka, som till vardags jobbar på Sverigefinska folkhögskolan berättar att antalet unga som varit med i projektet klart överträffat målet på 600 deltagare. Också han vill att samarbetet ska fortsätta.

– Vi har lärt känna varandra och hittat samarbetsformer som ger bättre utbud där man också sparar pengar. Här i Haparanda har vi kopierat den finska modellen med uppsökande verksamhet riktat till unga. Nu har Haparanda stad två personer som söker upp unga som är inaktiva och när projektet startade hade vi ingen, säger Göran Mukka.