En höstdag 1954 anlände ett antal lastbilar till Ala Lombolo. Soldaterna lastade av 173 lårar och rodde ut med dem i små båtar. Därefter sänktes de på olika ställen i sjön.

Lådorna innehöll luftvärnsgranater som hade blivit för gamla för att användas. De hade använt för skyddet av Kiruna under andra världskriget.

Det skedde helt öppet, mitt på dagen och dessutom med sanktion av regeringen och enligt utarbetade metoder av Försvarsmakten. Dumpning av uttjänt ammunition skedde också på 107 andra platser i Sverige.

I dag ter sig handlingen totalt obegriplig.

– Jag har tänkt samma tanke och jag vet inte. Jag har försökt prata med lite folk från den tiden och man får lite olika svar om att det som inte syns finns inte, och att naturen skulle bryta ned och att det inte skulle bli några långvariga effekter. Sanningen kanske ligger någonstans mittemellan. Just nu känns det väl sådär, säger Johan Widerberg, kapten och chef för röjdykardvisionen i Skredsvik i Bohuslän.

Kristian Lundmark är en av röjdykarna som ska jobba i Ala Lombolo i sommar och förmodligen nästa sommar. Han är fullt medveten om att det är ett farligt uppdrag.

– Granaterna är instabila och man får behandla lådorna med varsamhet. Men det är ett kul jobb och det känns värdefullt att göra en insats för samhället.