Den norsk-svenska gränskonflikten om rätten till renbete trappas upp ytterligare.

Saarivuoma i Soppero-området i Kiruna kommun är Sveriges näst största sameby. Kalvningslandet finns i Norge då samebyn saknar högfjäll på svensk sida.

För ett par veckor sedan flyttades en hjord på omkring 1 500 renar till ett område norr om Altevatn.

-Vi hävdar vår rätt till bete enligt vad som gällde före 1972 då den nu uppsagda renbeteskonventionen trädde i kraft. Vi anser liksom den svenska regeringen att det är lappkodicillen från 1700-talet som gäller när det inte finns någon uppgörelse om annat, säger Henrik Johannes Blind i Saarivuoma sameby.

Den norska staten har dock inte accepterat den svenska tolkningen, utan har ensidigt stiftat en lag som sedan 2005 reglerar renbetet på den norska sidan och där har den svenska samebyn endast rätt till bete inom ett begränsat område.

-Det är inga nya marker som utnyttjas, renarna följer sina nedärva vandringsmönster. Ett antal älvar ger en naturlig avgränsning – och det är den som bör följas. Inte några gränser som ritats med penna på en karta. Den kan renarna inte bry sig om, hävdar Henrik Johannes Blind.

Samebyn har dokumenterat med kameror hur två norska renskötare kör omkring med skoter bland dräktiga betande vajor.

– Under kalvningstiden är vajorna extra känsliga för störningar. Det bör alla veta – inte minst renskötare. Vi hoppas att den norska polisen tar vår anmälan på allvar, för det handlar ju om ett klart fall av djurplågeri, säger Henrik Johannes Blind.

Renbetesstriden lär fortsätta, för de norska myndigheterna har meddelat samebyn att senast den 20 juni ska renarna vara borta från det aktuella området.