Att springa på framfoten har blivit populärt bland löpare, men den som är otränad löper risk för skador i senor och skelett.

Kenyanska barfotalöpare har länge sprungit på framfoten för att få bättre studs i steget. På senare tid har tekniken anammats av löpare på alla nivåer.

-Om du är van går det snabbare om du springer på framfoten, säger Christer Rolf, professor i idrottsmedicin vid Karolinska Institutet.

Löptekniken förutsätter dock att du är utrustad med starka muskler som orkar ta upp stöten. Vid framfotslöpning belastar du nämligen hälsenan och vaden betydligt mer än när du sätter ner hälen först.

-Vid själva fotnedsättningen får du en hög belastning på framfoten och mellanfotsbenen.

Hos otränade kan det resultera i brustna hälsenor och muskler. Hos äldre löpare med skört skelett är stressfrakturer vanligt.

Christer Rolf vill dock inte avråda från framfotslöpning och pekar på att löpning, totalt sett, har låg skaderisk. Normalt sker mellan tre och tio skador per tusen löptimmar. Dessutom är cirka 90 procent av alla skador självförvållade.

-Man ska inte öka mängden och intensiteten mer än tio procent i månaden. Ska man springa ett maraton och aldrig har gjort det förut ska man börja träna minst ett år i förväg.