Seskarö-upproret i slutet av maj 1917 var en del av det svenska hungerupproret. Det var hungersnöd i hela landet och det var oroligt i hela Europa på grund av första världskriget och den ryska februarirevolutionen.

Maten ransonerades till byborna och potatis och kålrötter som delades ut var till stora delar ruttna. Arbetarna gick hungriga och det fanns misstankar om att öns bagare gömde livsmedel som de sedan sålde på svartabörsmarknaden i Haparanda. Efter ett möte på öns Folkets Hus bestämde ett hundratal sågverksarbetare att tvångsköpa bröd av bagarna.

En av bagarna gjorde en polisanmälan och hungersupproret stoppades senare av både polis och militär.

Kvinnorna uträttade stordåd

– Vi vill speciellt uppmärksamma kvinnornas roll under den här tiden på Seskarö. Många kvinnor tog anställning som så kallade ”splitvedsjäntor” som bar och lastade sämre virke till fartygen, berättar Erika Medström som är aktiv i Seskarös hembygdsförening och själv spelar en av rollerna i den nya pjäsen.

Många motsatte sig kvinnornas lönearbete för man var rädd för att kvinnorna som tjänade egna pengar inte längre ville jobba i hemmet och ta hand om familjen.

– Splitvedsjäntorna hade dåligt rykte, berättar Erika Medström.

Men kvinnornas lönearbete spelade stor roll i den historiska utvecklingen som resulterade i allmän rösträtt för båda könen i Sverige. Pjäsen tar upp kvinnornas samarbete och solidaritet med varandra under svåra tider på Seskarö.

Bygger på verkliga händelser

Många av historierna i pjäsen ”Splitvedsjäntan” har en bakgrund i verkligheten. En av historierna handlar om Erika Medströms morfars far.

– Han jobbade som en sjömanskock. Han blev kär i en Seskaröflicka, min morfars mor, och gömde sig i skogen när fartyget skulle åka iväg. Han hade bestämt sig att stanna kvar och gifta sig med flickan, berättar Erika Medström.

Det är Håkan Rudehill som skrivit manuset och musiken till pjäsen. Regissör är Ulla Lyttkens.