Det mesta som vi använder och äter i vår vardag transporteras på våra vägar – 80 procent, om man räknar i varornas vikt.
– Åkerinäringen är som blodomloppet i aktiebolaget Sverige, lastbilarna används för att få ut varor, säger Carina Ahlfeldt, regionchef för Sveriges Åkeriföretag.
Kräver sunda transporter
Som företrädare för åkeriföretagen i norra Sverige pratar Carina Ahlfeldt sig varm om behovet av ”fair transports”, sunda transporter.
Åkeriföretagen försöker få företag, kommuner och sjukvårdsregioner att bara anlita åkerier som kan betecknas som ”fair transport”-företag – men än så länge har inte så många nappat. Enligt Ahlfeldt har bara Örnsköldsviks och Jönköpings kommun lagt upp det kravet i sina förhandlingar.
– Fair transport innebär att man kör trafiksäkert, miljövänligt och jobbar efter lagar och avtal och följer kollektivavtal när det gäller löner och anställningsvillkor, säger hon.
Uttröttade chaufförer en livsfara
Verkligheten är långt borta från idealbilden. Dikeskörningar, undermåliga lastbilar, trötta chaufförer som sliter för dåliga löner... listan av missförhållanden inom transportbranschen kan göras lång. Det tillsammans med dåligt underhållna vägar i norra Europa gör att EU-lastbilar kan utgöra en livsfara för andra trafikanter på vägarna.
– Merparten av dikeskörningar sker med utländska fordon som är gjorda för europeiska körningar, inte för körningar här uppe, berättar Trafikpolisens bilinspektör Benny Lindahl.
Förarhytten har blivit ett hem
Det har skett en betydande prisdumpning inom transportområdet. Enligt Åkeriföretagens trafikräkningar sköts närmare hälften av de tunga transporterna av utländska åkeriföretag, de flesta från Östeuropa.
– De tar hit chaufförer för en lägre kostnad under väldigt misära förhållanden där de får bo i sina hytter, de äter vid parkeringsplatserna. De har inte dusch, utan får utnyttja bensinstationernas välvilja och faciliteter. Då har du ett modernt slaveri! säger Robert Savela som är regionalt skyddsombud på Transportarbetareförbundet i Norrbotten.