Båten puttrar och solen glittrar i vattnet efter att en regnskur just dragit förbi. Passagerarna vickar lite försiktigt i takt med musiken som Båtorkestern låter svämma ut över vidderna.

Vi är på väg till Saltoluokta fjällstation där folkmusikfestivalen Saltofolk just nu pågår. Festivalen är liten och går knappt ihop ekonomiskt men har trots sitt något besvärliga geografiska läge lyckats hålla sig vid liv i 39 år.

– Jag tror att det är det som är magin med att komma hit. Att man måste lämna bilen på andra sidan sjön. Man blir liksom en annan människa, säger Oline Bakkom som är festivalgeneral sedan sju år tillbaka.

Hon har försökt blanda nytt med gammalt och lät trion Norr om Stockholm inviga hela festivalen. Trion består av Stina Brandin, Alva Granström och Magdalena Eriksson och de har valt att bara spela musik av enbart kvinnliga kompositörer.

Varför?

– Därför att musiken finns! Det är bara det att ingen har hört den. Och den är jättebra! svarar Stina Brandin bestämt.

Under festivalens fyra dagar blandas workshops med konserter och buskspel. Och just den här dagen får vi en riktig praktavslutning med stiltje, midnattssol och Johan Airijoki och Malmfältens rockklubb.

– Det är den vackraste konserten som jag någonsin varit på, säger Kaitlin Kazmiorowski som är från Kanada men bor i Umeå sedan ett år tillbaka.