– Det handlar verkligen bara om att stolt deklarera att det är liksom Sveriges svar på rysk kaviar, säger forskaren och författaren Martin Ragnar som nyligen kommit ut med boken Åkerbär.
Status som champagne
Tillsammans har odlarna nu ansökt om att allåkerbäret ska ska få skyddad ursprungsbeteckning enligt EU, för att få högre status, som champagne och löjrom.
För på senare tid har ledande kockar från krogar med michelinstjärnor och konditorn för nobelfesten börjat visa stort intresse.
– Ja det kommer mängder av förfrågningar på hur får man tag på allåkerbär. Vi vet inte ens en gång vart vi ska vända oss säger flera av dem, enligt Martin Ragnar.
Lägger mycket tid på bären
Odlaren Gunnar Nilson som odlar allåkerbär i Unbyn utanför Boden berättar att att hans fru brukar säga lite skämtsamt till folk att hennes man går ut till åkerbären på våren och kommer in först på vintern.
– Och det är sant, jag lägger väldigt mycket tid på det, väldigt många timmar för det är ganska arbetsintensivt men det är väldigt roligt, säger han.
Fil och åkerbär
Att dom här männen hittat gemenskap genom beundran av ett bär, råder det inga tvivel om, tipsen flödar sinsemellan.
– I somras åt jag vilda åkerbär tillsammans med lite skalade bananskivor och så i fil. Det var för jäkla gott, säger Lennart Hammarström som odlar allåkerbär i Lillåfors som är sydligaste byn i Jokkmokks kommun.
Religiös upplevelse
Och författaren beskriver till och med relationen till åkerbäret så här.
– Ja den är ju passionerad och det tror jag har framgått av den här intervjun. Jag har ju som sagt ägnat tre år att skriva en bok om åkerbäret. Och jag har en odling utav allåkerbär i min villaträdgård också, säger Martin Ragnar.
Men hur kommer det sig att du bryr dig så mycket om det här bäret?
– Därför att det är helt unikt. Första gången jag fick smaka det så var det som en religiös upplevelse för mig. Och jag tänkte att jag måste lära mig mer av det här och köpa en bok om det men det fanns ingen så då får man skriva en själv, säger Martin Ragnar.
Europas godaste bär
Norrbottens landskapsblomma Åkerbäret, eller norrbottniska rubinen som ett av smeknamnen lyder, har redan utropats till Europas godaste bär, av Carl von Linnè 1765.
Sen har det varit realtivt tyst om det där bäret som verkar trivas bäst norrut, där det är riktigt kalla vintrar. Samtidigt har klimat- och landskapsförändringarna gjort att tillgången är på stark tillbakagång sen länge. Därför utvecklade en forskare i Piteå hybriden allåkerbäret som ger större avkastning än det vilda bäret.
– Det är ju ett oerhört exklusivt bär med högt pris och fullständigt unika egenskaper och det går inte att odla i sydligare trakter. Så att jag menar att de enda odlar som finns är de tre som finns här uppe men dom börjar bli till åren.Så det behövs nya unga odlare som kan ta de här traditionerna vidare, säger Martin Ragnar.