I år är det 80 år sedan kriget tog slut och inför det bad SVT svenska folket skicka in sina minnen från krigsåren. Och svaren strömmade in: brev, filmer, fotografier och dagböcker.
Conny Andersson föddes i Örebro 1914. Som nybliven tonåring åkte han till sina storasystrar i Stockholm och träffade där sin fru genom SSU, som de båda var engagerade i. Sonen Kjell Andersson, född 1947, beskriver sin pappa som en demokratisk socialist:
– Jag tror att han kände ganska starkt att man inte bara kan prata utan också måste stå för sina åsikter och kämpa för det man tror på.
För Conny betydde det att sätta sig på ett tåg norrut, mot Finland.
– De slogs ju för sin demokrati och sitt eget land.
Många frivilliga svenskar ville strida på finska sidan
Som ett neutralt land kunde Sverige inte förklara krig mot Ryssland. Men många ville likt Conny stötta Finland och i snöyran den 22 december 1939 avgår tåget från Stockholm central.
Tåget är fullpackat med frivilliga från olika delar av landet och olika politiska schatteringar. Det går först till Haparanda, sedan vidare till Finska Lappland och där träffas snart antinazisten Conny och nazisten Christer Strömholm.
– Folk frös ju ihjäl, framförallt på den sovjetiska sidan, och de fick ett uppdrag att begrava ryska soldater. Det måste ha varit en fruktansvärd upplevelse, säger Christers son Jakob Strömholm.
I klippet: Två svenskar med motsatta åsikter möts som frivilliga i finska vinterkriget. Nu berättar deras söner om vänskapen och erfarenheterna.