Hans forskning hade handlat mycket om den assyriska gruppen och kollisionen mellan den och det västerländska samhället, de problem och motsättningar som uppstår i mötet mellan olika kulturer. Fuat Deniz var uppskattad i den egna gruppen, men hans forskning är inte okontroversiell.

På grund av det väckte överfallet omedelbart spekulationer om att det skulle finnas politiska motiv bakom. Spekulationerna tilltog när det visade sig att Deniz skador var direkt livshotande och på morgonen den 13 december dödförklarades han.

Polisen satsade stora resurser på utredningen, men var väldigt förtegen om hur eller i vilken riktning spaningarna bedrevs.

Blodig man på mataffär

Det fanns inga vittnen till själva överfallet och mördaren tycktes ha slukats upp i mörkret utanför GIH-huset där dramat utspelade sig.

En blodig man som vid tiden för överfallit hade setts i en mataffär i centrala Örebro var ett spår. Övervakningskamerans bilder var för dåliga för att man skulle kunna identifiera mannen, som senare avfördes ur utredningen.

Vid nyår kopplades riksmordkommissionen in i arbetet, vilket ökade polisens resurser ytterligare.

En bit in på det nya året uppvaktades justitiekanslern, JK, av en grupp anhöriga som tyckte att polisens arbete gick trögt och att man inte la ner tillräcklig möda på de politiska spåren.

Det fanns spekulationer om att den turkiska säkerhetstjänsten skulle vara inblandad. Diskussion uppstod om att JK försökt lägga sig i polisutredningen, vilket åklagarna i Örebro ansåg.

42-åring greps i Göteborg

Den 22 januari begravdes Fuat Deniz. Olaus Petrikyrkan var fullsatt och en lång bilkortege följde kistan till Längbro kyrkogård i västra Örebro, där han jordfästes.

Några dagar tidigare, den 16 januari greps en 42-årig släkting till Fuat Deniz och det visade sig så småningom vara just han som överfallit offret. 42-åringen hade varit i Örebro vid tiden för mordet och så småningom kom det fram att han rest från hemstaden Göteborg för att försöka tala med en mer än 20-årig konflikt.

Släktingen hade blivit osams med Fuat, som han tidigare haft ett gott förhållande till. Exakt vad osämjan bestått i har varit svårt att få någon klarhet i, men 42-åringen har känt ett starkt hat till Fuat.

Den misstänkte anser att det är Fuat som gjort att släkten vänt sig ifrån 42-åringen och hindrat honom att ha kontakt med släkten. Några veckor före mordet hade ett möte ordnats i Örebro där 42-åringen diskuterat vården av sin far med sina syskon. I det sammanhanget hade man också diskuterat relationerna till Fuat, men mötet ledde ingen vart.

I stället reste 42-åringen till Örebro för att träffa Fuat och, som han själv beskriver det, diskutera med honom. De hade inte setts på mer än tio år.

42-åringen bodde hos en kvinnlig bekant. Han besökte flera dager universitetet och sökte efter Fuat, dock utan att ta kontakt med honom, ge sig till känna och fråga efter honom, varken hos familjen eller arbetskamrater till Fuat.

Ville diskutera

På eftermiddagen den 11 december satt 42-åringen på caféet på Universitetsbiblioteket. Han ser hur Fuat kommer ut från huset mitt emot och går mot GIH-huset. 42-åringen lämnar kaféet och går snett bakom nästan i höjd med Fuat. Han har i förhör sagt att Fuat ignorerat honom, men det är omöjligt att svara på om Fuat såg honom.

42-åringen har sagt att han ville få kontakt och diskutera. Att han beväpnat sig med en kniv, som han tillverkat en särskild knivslida till, förklarar han med att han var orolig för att Fuat skulle bli våldsam och att han skulle försvara sig.

Exakt vad som hände när Fuat kom in genom dörrarna till GIH-huset vet man inte. 42-åringen säger att han inte minns något förrän han är på väg ut genom dörrarna med kniven i ena handen och slidan i den andra. Han har hört ett rop, han flyr från universitetet, tappar kniven, men plockar upp den igen, springer bort från området, kastar ifrån sig slidan och stoppar kniven i en soptunna.

Nästa dag återvänder han till Göteborg. I de första förhören efter gripandet säger han att han kände sig lättad.

Motivet var hat

I slutpläderingarna efter rättegången, säger åklagaren att det handlade om ett överlagt och planerat mord. Han har förberett det, han har rekognoscerat på platsen och han har genomfört det. Motivet skulle vara det starka hat han känt mot Fuat, som han ansåg orsakat att han förskjutits av sina egna släktingar.

Försvaret menade att 42-åringen aldrig haft för avsikt att döda Fuat, att han under hösten förstått att hans far var mycket sjuk och eftersom Fuat sett till att 42-åringen blivit förskjuten av släkten, så var det också Fuats sak att ta hand om fadern.

Det var detta han vill diskutera med Fuat och han var orolig att det skulle bli bråk och det var därför han beväpnade sig.

Lars Westberg