Hon stod sex meter ifrån gärningsmannen när hon såg honom skjuta två personer.

– Han fick slut på kulor och behövde ladda om sitt vapen, då tog jag min jacka och sprang mot dörren, säger hon.

Hade han inte haft slut på kulor så hade hon kunnat varit ännu ett offer i masskjutningen på Risbergska Campus i Örebro.

Återvända till Risbergska

Förra veckan var flera elever på club 700 för stöd och samtal. Då kom beskedet om att de eventuellt skulle återvända till Risbergska efter sommaren.

– Vi var alla chockade och jag sa nej jag vill inte tillbaka. Min kompis sa att hon skulle avsluta sina studier om de är tvungna att gå tillbaka.

Hon berättar att hon kände flera av de som mördades.

– Jag tänker på dem ofta. Vi är människor och de kom hit precis som jag från ett land i krig för att skaffa en bättre framtid. Men de dog här. Vi gjorde inget olagligt eller fel. Vi behöver att de ska lyssna på oss.

Drömmer mardrömmar

Masskjutningen har påverkat ”Maryams” psykiska hälsa.

– Jag kan inte sova. När jag gör det så ser jag en man som laddar om sitt vapen för att döda mig.

Starta inslaget ovan för att höra henne berätta hur masskjutningen har förändrat hennes liv.