Gudrun Haglund-Erikssons får har hittills klarat sig från vargangrepp, men som ordförande i Fåravelsförbundet har hon tröstat medlemmar som drabbats av stora förluster när deras får blivit rivna.

– Det är aldrig trevligt och det innebär stor stress för både får och fårägare att det finns varg i närheten. Tackorna har till exempel svårare att bli dräktiga om de anar vargen trots att inget angrepp skett, säger hon.

Gudrun skulle helst se att jakten på varg intensifierades.

– Vi måste ha en skyddsjakt som är effektivare och en balanserad stam – alla vargar kan inte finnas i Mellansverige.

Undviker staketet

Men frågan om varg delar Fåravelsförbundet.

Helena Backius har får som går på fäbodrift mitt i ett vargrevir i norra Hällefors kommun. Under de femton år hon haft får där har hon sett vargspår några gånger utanför det elektriska staketet men aldrig varit med om något angrepp.

– Vargarna undviker det elektriska staketet. Det enda angrepp jag haft var en jakthund som tog sig in, men som tur var hann jag avstyra det hela innan några får blev bitna, säger hon.

Större problem än varg

Helena Backius menar att fårdrift har andra större problem än varg.

– Problemen med fårskötseln har ju inte med vargen att göra utan det handlar om vad man får betalt för sina produkter, säger hon.