Min ambition var att springa två gånger i veckan. Det höll jag knappt varannan vecka. Samtidigt är jag nöjd att jag inte sköt på träningen helt. En gång i veckan (minst) var jag ute.
Började med att gå
De första gångerna promenerade jag ett par kilometer i raskt takt. Min största rädsla var att gå för fort fram och få ont i benhinnorna eller i knäna. Men allt gick bra och ganska snart varvade jag att springa och gå och till slut var jag igång och sprang rundor på tre kilometer.
Ny vana
Ett litet bakslag kom i början av maj. Då fick jag lite känningar i benen och hälarna. Vilade en dryg vecka och sedan har det flutit på. Det bästa med träningen under våren är att jag har ”tvingats” få en ny vana. Och det är en skön känsla att orka springa!
Slut i rutan
Jag tänker hålla i det här under sommaren. Så kanske ser ni mig träna intervaller eller rent av delta i något lopp framöver. Men här på svt.se/orebro och på vårt instagramkonto, där vi använt taggen #fixaflåsetsvt, är det över. Tack för att ni följt min resa!
Och hur det gick i mitt avslutande VO2maxtest ser ni naturligtvis i klippet ovan.