Enligt Katja Fall som är läkare och lektor i epidemiologi vid Örebro universitet uppkom idén om vilket samband det finns mellan sparris och kisslukt på en middag i Grythyttans Gästgivargård. De hade ätit lax och sparris, och började diskutera hur deras kiss påverkades olika av den populära grönsaken.

Svavelaktig lukt

– Några upplevde att sparris ändrade lukten. Andra märkte ingenting, säger Katja Fall till tidskriften Forskning & Framsteg.

Lukten Katja pratar om är svavelaktig och hon tillhör själv den grupp som känner av lukten.

Nu har arvsmassan hos ungefär sju tusen personer analyserats. De som inte uppfattar lukten som urinen får av sparris, har så kallad sparris-anosmi, alltså att man helt enkelt är immun mot lukten.

Katja Fall och hennes medarbetare upptäckte 871 specifika varianter i arvsmassan som är vanligare hos de som inte kan känna lukten av sparrisen. Samtliga finns i komosom 1 – där sitter gener som luktsinnet använder för att känna igen doftämnen.

Historisk sparrislukt

Kanske har du hört om en annan vanlig vätska som sägs få en illa lukt av sparris? Nämligen sperma. Vetenskapliga grubblerier om sparris och kroppsvätskor har gamla anor.

”Några stjälkar sparris som äts kommer att ge din urin en obehaglig odör” skrev det amerikanska universalsnillet Benjamin Franklin redan år 1781.