Det finns ett skepp som ingen sjöman vill möta: Den flygande holländaren.
Ett spökskepp som bringar olycka för den som råkar se det och vars kapten, Holländaren, bara kan få återvända till ett liv i land om han finner en kvinna som är honom evigt trogen.
Legenden om skeppet återberättades flitigt under 1800-talet och det var en berättelse som också kompositören Richard Wagner hade hört. När han 1839 var med om en stormig och dramatisk sjöresa bestämde han sig för att förvandla historien till en opera med mycket känslor, liv och död.
Nu står operastjärnor från USA, Danmark, Sverige, Norge, Schweiz och Turkiet på scenen i det gamla sågverket på Skäret utanför Kopparberg och framför Den flygande holländaren tillsammans med en kör och Svenska kammarorkestern.
– Det här är en opera som kräver enorma röster. Det är mycket dramatiskt och häftigt, säger regissören Sten Niclasson.
Övernaturligt väsen
Många av de krävande rollerna alterneras mellan två sångare, som tar varannan föreställning.
– Vokalt sett är det en ganska stor utmaning, för det är mycket sång med stort omfång, säger Thomas Hall, som spelar Holländaren.
Det är en roll han tidigare har haft bland annat i finska Savonlinna, italienska Bologna och i Hong Kong.
– Rollen kan variera kraftigt. Det kan också vara en utmaning. Vår regissör här vill att han ska vara en riktig människa och inte ett spöke eller ett övernaturligt väsen. Så han är en riktig person, men det finns en massa dramatik i det med tanke på hur det går för rollfiguren, säger Thomas Hall.
Kärlek och pengabegär
Den flygande Holländaren är en tidig Wagneropera, betydligt kortare än flera av hans senare verk. Tempot är högt och rollernas drivkrafter, som kärlek eller pengabegär, känns igen även idag.
– Det finns många fördomar om att han skulle vara långrandig, tråkig och högtravande. Allt sådant kommer på skam i den här uppsättningen, det kan jag lova, säger regissören Sten Niclasson.