Iris Johansson berättar om sin barndom. Hon är autist, men har lärt sig att leva med sitt handikapp.
Hos autister finns det ett glapp mellan medvetande och känsla. Om vi kan tycka att vi är i våra känslors våld, så är Iris inte tankemässigt medveten om sina.
Levde i sin egna värld
När Iris var runt 12 år förstod hon att människor kommunicerade med varandra, innan dess hade människor varit som vilken annan sak som helst för henne, som en stol eller ett bord. Som barn hade hon sina vänner i sin egen värld.
Iris mådde bra i sin egen värld men kroppen fungerade inte, till exempel kissade hon på sig. Och konfrontationen med den vanliga världen, där andra människor befann sig, var ångestladdad.
Det är inte så lätt att samexistera med autister. Iris har skrivit en bok om sin annorlunda barndom för att människor ska kunna förstå de autistiska barnens situation bättre.