Ylva • Jag har flera gånger försökt sluta med cipralex som jag fick utskrivet i samband med extrem stress på jobbet. När jag trappar ner drabbas jag av depression. Jag sökte hjälp på beroendemottagningen i ett annat landsting och fick bra bemötande (fast det inte hjälpte).

Ivan • Jag är lite irriterad över rädslan för medicinberoende ibland. Det är helt klart ett problem, men samtidigt kan både debatt och åsikter förlora balansen. Det finns nämligen massor av mediciner som är beroendeframkallande, men som ingen reagerar över. Exempelvis kan man nämna vissa hjärtmediciner. Grejen är att man måste göra skillnad på beroende och missbruk. Man behöver göra avvägningar mellan verkan och biverkan.
Ett annat problem är att många verkar tro att psykiskt sjuka eller de med kronisk värk kan tänka bort sina problem. Sanningen är att det finns väldigt, väldigt många som terapi och mentala verktyg inte botar eller ens hjälper särskilt mycket.
Jag upplever helt enkelt att det behövs en större förståelse - både inom vården ochi samhället i stort - gällande de ofta väldigt komplexa frågorna om verkan/biverkan/beroende/missbruk.

Anneli • Tänkte på detta med rec belagda mediciner. En del läkare skriver ju med intervall-finns även spec blanketter - dvs att man får hämta ut 1 el 2 gånger/ månad eller att det skall vara t ex 30 dagar mellan varje uttag. Är ju enkelt räkna ut för resp läkare- och så vet patienten att tar jag det ordinerade intaget så räcker det 1 el 2 månader. För att stävja detta onödigt stora uttag som en del verkar ha tagit till att garantera sig själv. Inte rätt att man gör så- kan man sätta max uttag på rec fri medicin per månad så kan ju varje enskild läkare se till att resp patient inte blir utan, det som behövs, lika troligt, som om den grupp som tar ut allt gör att det saknas av vilken sort det än är. Vore det inte genomförbart? ” vanlig 60+” med ngr tabletter varje dag. Tack💊💊

Camilla • Hej jag har ätit tramdol i 29 år och har morfin plåster, känner inte att jag är beroende, äter 2-3 tabletter om dagen, är det farligt

Andreas • Jag är en man mellan 20-29 år och sökte hjälp 2015 för sömnproblem och ångest. Jag tycker att jag blev mottagen väl, efter att insats utan medicinering inte hjälpte mig försökte de givetvis få mig att må bättre genom att prova diverse olika mediciner, vissa fungerade okej, vissa mindre bra.

Jag blev förskriver xanor som faktiskt hjälpte mig enormt mycket, jag kan inte säga att läkaren inte sa något om att detta läkemedel är beroendeframkallande men hon tonade ner det och menade att den dosen jag tar är väldigt låg och det är dessutom depottabletter.

Jag kunde ”leva” igen, jag tog 1,5-2mg varje dag i 3 1/2 år när jag började känna att det inte längre hjälpte lika bra. Jag tog kontakt med läkaren och förklarade för läkaren att jag inte mår lika bra längre, vilket jag redan innan besöket visste anledningen till efter att jag nu på riktigt faktiskt läst på om läkemedlet, jag hade skapat en tolerans och beroende av läkemedlet. -Detta samtal medförde en direkt ”nertrappning” av läkemedlet, vilket jag fullständigt acceptera och var något jag ville själv efter att jag läst på om denna otroligt farliga medicin.

Problemet är att de trappade ner alldeles för snabbt och här hade jag ingen sägan, vissa får tydligen rätt milda symtom efter avslut men väldigt många får extrema symtom. Jag mår fortfarande inte helt bra 1 år senare och under ett helt år hade jag svårt att prata korrekt, problem med sociala kontakter, jobb, svårt att köra bil utan att reagera kraftigt på hur trafiken rörde sig, svårt med minnen med mera.

Jag är fortfarande inte helt läkt men jag är otroligt besviken att jag ens fick detta läkemedel utskrivet och hur nertrappningen sköttes. Jag inser att jag alltid kommer att må bättre utan att blanda in vården när det kommer till psykisk ohälsa.

Johan • Hade cancer och fick tramadol som smärtstillande. Blev "frisk men åt fortfarande tramadol. Fick ingen information om beroende och symptom på det eller någon plan på att sluta äta medicinen. Började själv googla om tramadol och läste då om beroende och kände igen mig. Det obehag jag upplevde var abstinens. Så jag tog själv kontakt med läkare på VC och bad om en plan på hur jag skulle trappa ner medicinen. Blev där bemött bra och fick hjälp. Tycker att det ska finnas en plan från början när en medicin sätts in och inte vara upp till patienten.

Stardust • Hej. Jag har varit statens försökskanin många år av mitt liv. Jag har i grunden en jobbig barndom och lång depression i mina tonår ledde till drogmissbruk. När jag sökte hjälp på allmänpsykiatrin fick jag recept på läkemedel som fungerade till viss del. Längre fram i livet kom drogerna in i bilden igen. Via husläkare har jag också fått enkel starka mediciner utskrivna mot både det ena och det andra. Allmänpsykiatrin utredde mig till slut för adhd och andra diagnoser. Jag har testat alla möjliga mediciner och tycker ändå att ingen förstått vad den egentliga orsaken till att jag inte mådde bra var. I tron att jag behövde äta nån medicin för att må som en normal person blev till slut bara för mycket. Slutade äta mediciner helt och hållet och jag har aldrig mått bättre. Kände många gånger att jag skulle dö, av hjärnblödning eller liknande då jag åt olika mediciner. Min åsikt är att mediciner gör oss sjukare. Är inget i onödan och ta tjuren vid hornen och ta dig igenom dina inre problem. Det är verkligheten att både livet och mediciner har efter effekter. Abstinens kommer av att sluta med vissa mediciner, det är övergående och allt kommer kännas mycket bättre sen. Se verkligheten som den är. Man kan ändå inte fly ifrån sig själv.

Peter • Har försökt att få hjälp via beroende mottagningen vid flertalet gånger.
Sista kontakten var att det var synd att jag bara hade/har ett citodon missbruk.
Frågade hur dom menade och fick då svaret att synd att jag inte hade ett blandmissbruk då hade det gått fortare.
Det är den hjälp jag stött på.