– Det var en kund som lämnade in en stol av gyllenläder och lädret var väldigt förstört. Men jag kunde ändå se och föreställa mig hur vackert det måste ha varit en gång i tiden, säger Annika Arvidsson.

Så Annika bestämde sig för att försöka få tag på någon som kunde lära henne hantverket men det var inte så lätt.

– Jag fick åka utomlands för att lära mig hantverket för det fanns ingen då i Sverige som arbetade med gyllenläder.

Tidskrävande arbete

Gyllenlädrets storhetstid var under senrenässansen och barocken, det vill säga mitten av 1500 och hela 1600-talet, och gyllenlädret användes både till möbelklädslar och tapeter.

Det är ett tidskrävande arbete när mönstret skall präglas i förhand men om det finns en redan färdig form så går det att pressa mönstret på lädret.

Så när det kom en förfrågan från Halwylska museet i Stockholm om att klä om 36 matsalsstolar i gyllenläder och att det fanns en form bevarad sedan den tiden så sa de ja till jobbet.

Skinnen formpressas av en firma i Frankrike och Annikas man Leif som också är tapetserare klär om stolarna.

”Ingen har suttit på dem”

 – Fördelen med de här stolarna är att de har stått på ett museum så ingen har suttit på dem. Stoppningen behöver vi därför inte göra någonting med, säger Leif.

När de tog bort det gamla gyllenlädret från den första stolen så hittade de två dikter. Den ena var skriven av stolarnas ägare, Wilhelmina von Hallwyl, och den andra skrevs år 1899 av tapetseraren Axel Ingelman.

Nu har Annika och Leif också skrivit en dikt och en dokumentation och lagt in i stolen.

– Det här är ett kulturarv som vi räddar och dessutom hamnar det på ett mycket fint ställe där många människor får se dem, säger Leif.