Pjäsen handlar om människor som i en iscensatt storm förlorar allt, får livet tillbaka och kan omvärdera vad man har byggt upp. Sina drömmar, sina begär och kanske ser livet på ett annat sätt.
Det är människor som är maktgalna, har svikit och som vill hämnas. Under resans gång genom pjäsen lyckas man förlåta, försonas och tänka nytt.
– Shakespeare kräver blod, svett och tårar. Den som inte är helt slut efter en föreställning har inte gjort sitt jobb. Det är så enorma
krafter i omlopp, säger Malin Berg som spelar Prospero.
Hämnd och magi
Prospero är egentligen skriven för en man men i den här föreställningen är han en kvinna. Hon har varit drottning av Milano där hon har ägnat sig åt magi och sina studier. Det gjorde att hennes syster fick sköta Prosperos åtaganden vilket gjorde systern maktgalen. Hon satte Prosperos och hennes son i en båt och hoppades på att de skulle drunkna.
Men istället för att drunkna hamnade de på en ö där Prosperos fortsatte med sin magi och blev öns drottning. Här på ön har hon odlat sitt hat mot de som fördrev henne och hennes son. När vi möter henne i pjäsen är hon full av hämndbegär.
– Av en lycklig slump ser jag mina fiender komma i en båt på havet och med hjälp av min magi lyckas jag ordna en storm. De förliser och kommer upp på ön och jag kan börja hämnas, säger Malin Berg.
Hur är det att sätta upp Shakespears Stormen?
– Det är otroligt roligt för det är ett sådant fantastiskt språk, säger Michael Cocke som regisserat Stormen. Bra dramatik och viktigt innehåll.
”Det är lite som att vara jazzmusiker”
Stormen är skriven på blankvers som är en orimmad femtaktig jambisk vers.
– Det ligger en rytm hela tiden som är tatam tatam tatam tatam tatam....men det blir oerhört tråkigt om jag ska stå med en text och prata på det viset. Då kommer folk slockna så det gäller att hitta rytmiseringar i den rytmen. Det är lite som att vara jazzmusiker. Man har ett partitur att följa men ändå svänga loss, säger Malin.
William Shakespeare föddes 1564 och dog 1616. Under ca 20 års tid skrev han 37 pjäser och räknas som världslitteraturens störste dramatiker.
– Det är som med Mozart. Man kan nästan inte förstå att han skrev så många pjäser på så kort tid som fortfarande är så levande. Det är ett mysterium, säger Michael Cocke.