För Abdikadir Abba Sheikh börjar varje dag likadant. Han ringer frun Aaba och de tre barnen som bor i Kenya. De gifte sig när Abdikadir var där 2011, och hoppades att frun skulle få följa med till Sverige.
Men det fick hon inte, och sedan dess har familjen levt splittrad mellan två kontinenter. Abdikadir bor i Sverige. Han jobbar som taxiförare nästan dygnet runt – allt för att kunna skicka pengar till familjen och hälsa på då och då.
– Det blir mycket bråk mellan oss på grund av situationen. En gång i veckan frågar hon: När ska barnen få vara med sin pappa? När ska vi leva tillsammans? Jag har inget svar. Jag känner mig så maktlös.
Passet godtas inte
Abdikadir är svensk medborgare och har bott i Sverige i snart 20 år. I Örebro finns alla hans syskon med familj och det är också här han har sitt arbete. Hans högsta önskan är att få förenas med sin fru i Sverige men det går inte eftersom hon enligt Migrationsverket inte kan styrka sin identitet. Hennes somaliska pass godtas inte, och sedan 1991 finns inga fungerande myndigheter i landet.
– Utan fungerande folkbokföring i landet så är det sannolikt att de uppgifter som finns i ett pass eller ett identitetskort är införda utifrån vad en person själv har sagt. Ett sådant pass kan inte styrka någons identitet, säger Lisa Danling på Migrationsverket.
2010 skärptes reglerna för anhöringinvandring. Tidigare räckte det med att anhöriga till somalier i Sverige från Somalia kunde göra sin identitet ”sannolik”, vilket kunde göras även utan pass, med vittnen. Men numera hamnar alltså många i ett moment 22, och organisationer som Röda korset, Rädda Barnen och Somaliska Riksförbundet har också kritiserat Migrationsverkets restriktiva praxis.
Inga undantag
– Migrationsverket kan inte göra undantag från id-kravet när det gäller en viss grupp. Det är en politisk fråga; om Migrationsverket ska ändra bedömningarna eller att rätten till familjeåterförening ska gå före kravet på säkerställd identitet, säger Lisa Danling.
Utan fastställd identitet kan uppehållstillstånd ändå beviljas om man levt tillsammans en längre tid, i en så kallad hushållsgemenskap. Men eftersom Abdikadir bara hälsar på familjen en-två gånger om året uppfylls inte kravet.
Det enda Abdikadir nu hoppas på är en regeländring. Tankarna om framtiden är mörka, oron för familjen stor.
– Jag vill inte betala en smugglare för att få hit min fru och tre små barn över havet. Jag ser på tv hur många som dör där. Den risken törs jag inte ta.