Vi har träffat tre lokala miljöpartister med olika inställningar till turbulensen. En som är lojal, en som protesterat högt och en som hoppat av.
AVHOPPAREN: ”Nu går det inte längre!”
Meta Berghaus Pont tröttnade till slut på Miljöpartiets alla omdebatterade kompromisser i rikspolitiken: migrationsfrågan, brunkolet, energiöverenskommelsen och värdlandsavtalet med Nato. Så pass mycket att hon inte längre vill kalla sig miljöpartist.
– Visst måste man kompromissa om man sitter i en regering. Självklart! Men det finns en gräns när man kommer så långt ifrån vad vi står för, att man måste säga att nu går det inte längre, säger Berghaus Pont.
Nu är hon istället politisk vilde i kommunfullmäktige i Söderköping. Det valde hon trots att hon faktiskt tycker att det fungerat bra för miljöpartiet att samregera kommunen tillsammans med moderater och socialdemokrater.
– Jag har funderat mycket över det. Vad som är skillnaden. Jag tror att vi här kom överens om många nyckelfrågor tidigt. Så att det inte kommer upp efter två år att man egentligen inte kan infria sina löften.
OPPONENTEN: ”Olyckligt fokus för lokalpolitiken”
En annan som opponerat sig mot Miljöpartiets kompromisser inom regeringssamarbetet är Annika Lillemets. Riksdagsledamot för Östergötland. Hon känner så här i halvtid en viss oro att tumultet på riksplanet ska smitta av sig på partiets möjligheter även lokalt vid nästa val.
– Det är inte lyckat om det blir för mycket fokus på de kompromisser och plattläggningar som gjorts i den regering vi nu sitter i. Men vi har två år på oss nu att prata om de riktigt gröna frågorna arbetstidsförkortning till exempel, tycker hon.
Men tror du partiledningen vill det också?
– Ja det är ju lite problematiskt när våra språkrör samtidigt är ministrar och måste tala för regeringen. Det kan man fundera över hur lyckat det är, säger Annika Lillemets.
DEN LOJALA: ”Försvarbara kompromisser”
Nils Hillerbrand, miljöpartistiskt kommunalråd Linköping, tycker tvärtemot de andra två att alla de kontroversiella rikskompromisserna varit försvarbara på grund av det parlamentariska läget. Eftersom miljöpartiet är en minoritet i en minoritetsregering. Inte heller tror han att de försämrar partiets chanser inför nästa val lokalt.
– Jag skulle säga att det som händer på riksnivå och även andra nivåer, det stärker oss inför valet 2018. För nu har varit med och styrt på olika nivåer och har kunskap och erfarenhet av det som vi nu kan bära med oss in i nästa valrörelse, säger Nils Hillerbrand.
I Linköping samregerar Hillerbrand med Socialdemokraterna och Liberalerna. I SVT Nyheter Östs område är Miljöpartiet med och styr i 8 av 15 kommuner/regioner.
FÅ ENKÄTSVAR: ”Det finns en tystnadskultur”
Vi hade gärna velat veta vad miljöpartister i alla våra kommuner tycker om kompromisserna och hur det påverkar lokalt. Men det var inte så lätt. Vi mejlade ut en enkät, men fick knappt några svar. Något som inte förvånar Meta Berghaus Pont.
– Jag tror att man är rädd för att det ska uppfattas som det finns en intern konflikt och att det ska påverka Miljöpartiet negativt som helhet, säger hon.
– Jag har också kritiserat partiet för en tystnadskultur och jag tror det är bättre att vi har öppna diskussioner i partiet, säger Annika Lillemets.
Nils Hillerbrand tycker fortfarande att det är högt i tak i partiet, men att finns gränser för hur mycket man kan kritisera partiet utåt.
– Samtidigt måste det också finnas en respekt för att vi ska kunna driva frågor effektivt, att det faktiskt är tillräckligt många som står upp för den förda politiken, anser han.