SVT Östnytt har gått igenom samtliga större urspårningar sedan 2008 – totalt 61 stycken.

Genom att läsa tidigare besiktningsanmärkningar på platserna där de skett kan SVT avslöja att larm om brister ofta blivit liggande utan åtgärd.

På 23 av olycksplatserna visste Trafikverket om felen eller bristerna som orsakade olyckan. I flera fall har de klassats som så allvarliga att de måste åtgärdas inom en viss tid.

Alarmerande situation

Vi träffar besiktningsmannen på ett järnvägsspår i södra Sverige. Han är en av omkring 100 personer som jobbar som besiktningsmän på den svenska järnvägen.

Han beskriver situationen som alarmerande. Allt fler fel blir liggande under allt längre tid, enligt honom.

– Det är katastrof, absolut, säger han.

Besiktningsmannen går på spåren och sparkar bland stenarna.

– Här skulle det behövas åtgärder.

Felen eskalerar

I det interna felrapporteringssystemet kan han följa de anmärkningar han själv gjort. Där finns det fortfarande fel som han rapporterade 2005 som inte har åtgärdats.

– Det är ett par hundra träslipers, sen har det eskalerat med tiden, säger han.

Som borde ha bytts ut redan då?

– Absolut, det borde de ha gjort. Det blir en fara, en urspårningsrisk, säger besiktningsmannen.

Slutar rapportera fel

Han berättar att besiktningsmän på vissa områden slutat rapportera fel, det känns meningslöst när det inte syns några åtgärder.

– Vi har haft den här frågan så många gånger på jobbet när vi snackar inbördes, det är skrattretande, säger han.

Bilden av att folk som arbetar på och längs järnvägen har slutat rapportera fel bekräftas också i Trafikverkets olycksrapport från olyckan i Smedjebacken 2011:

”Vid samtal med förare av godstransporter på sträckan Smedjebacken – Fagersta uppgav de att de inte längre fann det meningsfullt att rapportera dåliga spårlägen. Några åtgärder kopplade till rapporterna har aldrig kunnat konstateras. Trots försök med punktinsatser med exakt beskrivning av feltyp och plats har inga märkbara åtgärder vidtagits.”