Det är i spurterna mellan guppen, som farterna lätt blir för höga och den goda tanken med hindren får sig en törn.
Statens väg- och transportforskningsinstitut i Linköping, VTI, har tittat närmare på effekterna av hindren, som finns i mängd på svenska gator och vägar. Solida pucklar som straffar bilföraren så att det känns i ryggen om man kör för fort.
Problemet är att bilisterna ibland tvingas ner i hastigheter långt under skyltad nivå, även på 30-vägar, och sedan svarar med att accelerera även till otillåtna hastigheter, konstaterar VTI.
Det finns alternativ, aktivt dynamiska farthinder som skonar bussar och andra tunga fordon men bromsar resten av trafiken. Eller som mäter farten och poppar upp ur gatan först när hastighetsgränsen överskrids.
Ett exempel är falluckemodellen där fortkörare möts av en fyra centimeter hög kant i vägbanan. Poängen är skapa jämna flöden, även i högre hastigheter.
– Det skulle vara möjligt med farthinder som tillåter 70 till 80 kilometer i timmen, säger Omar Bagdadi, forskare vid VTI.
Då krävs radar eller annat som kan läsa av i förväg vad det är för slags fordon som kommer och hur fort det kör. Ingen behöver bromsa i onödan och störa rytmen.
Fakta: Olika slags farthinder
* Solid, traditionell: Ofta betong, utformad som platå eller cirkel. Ibland i gatans mitt så att bussar kan grensla över.
* Passivt dynamisk: Tunga fordon passerar utan obehag genom att hindret tyngs ner, bilar tvingas sänka farten rejält.
* Aktiva dynamiska: Hinder som med hjälp av elektronik aktiveras eller avaktiveras i relation till fordonets hastighet.
Källa: VTI (TT)