Stefan Holgersson har analyserat cirka 800 hatbrott på nätet som polisanmäldes förra året av den ideella föreningen Näthatsgranskaren.

– Det är väldigt stor variation på hur man lyckas. Vissa polisregioner är väldigt duktiga, vissa är inte så bra, säger Stefan Holgersson.

Vad är det man misslyckas med?

– Anmälningar som skickas in försvinner. Man gör undermåliga förhör, man lägger ner ärenden på grunder som man inte borde lägga ner på. Och att det tar tid att utreda.

Hur kan anmälningarna bara försvinna?

– Ja, det är lite konstigt. Men det är samma sak som när internrevisionen granskade polisen så var det ungefär tio procent av de diarieförda handlingarna som inte hittades. Det är någonting med rutinerna som inte alls fungerar. Det är ju inte så bra när det är en rättsvårdande myndighet.

Problem med grundläggande rutiner, konstaterar du i studien. Kan du utveckla det?

– Det handlar om hur man tar emot en anmälan, hur man bevissäkrar, hur man lägger upp förhör, hur man hanterar ett ärende. Sen är det många andra faktorer man måste få till för att få utredare att trivas.

Vilka konsekvenser får det här med att man misslyckas med att utreda hatbrotten?

– Det är ju ett brott som vissa kategorier av människor drabbas av, som till exempel journalister och politiker. När polisen inte kan jobba med de här frågorna på ett bra sätt så finns det en risk att människor inte vill engagera sig som till exempel fritidspolitiker.

I studien ger du förslag på konkreta åtgärder för hur polisen ska komma till rätta med problemen. Hur tas det emot hos ledningen?

– Ett ointresse från dom man hade hoppats på skulle ha ett intresse. Så har det varit hittills, men förhoppningsvis kanske det ändrar sig med en ny rikspolischef.