Abbedissan Moder Maria berättar att många visar intresse, men att få är redo att ta steget som krävs.

– Är det något vi saknar så är det aspiranter. Vi skulle vilja ha flera som ville dela vårt liv.

I dagsläget har de inga sökande.

Färre även i Indien

Hon berättar att trenden är likadan i övriga Europa. Även i länder som till exempel Indien minskar intresset.

Klosterlivet har tidigare varit en räddning för många i länder med kvinnoförtryck – klosterlivet har varit ett sätt att slippa gifta sig och vara mer fri.

Vila och besinning

Systrarna i Vadstena får hjälp av volontärer för att klara verksamheten. De får in pengar genom att driva ett gästhem och att bland annat erbjuda det de kallar besinningshelger, då besökare får komma till klostret några dagar och leva i tysthet.

Men systrarna börjar nu bli för få och det är ovisst var gränsen går, när de inte längre klarar att sköta verksamheten.

– Det kan hända att vi försvinner härifrån, men kyrkan kommer ju att finnas kvar och det är det viktiga, säger Moder Maria.

Saknar cykelturen

Det som syster Monica saknar mest från livet före hon blev nunna är att när som helst kunna ge sig ut på en cykeltur eller kunna besöka släkten. Men hon ångrar inte sitt livsval.

– Det svåraste med att leva i kloster är att stå ut med sina medsystrar och det allra finaste är att leva tillsammans med sina medsystrar, det är såväl helvetet som himlen, verkligen, paradiset.

Att leva i fattigdom i ett rikt land

För att få bli nunna hos Birgittasystrarna i Vadstena krävs en prövotid i olika steg på omkring åtta år. Ett av löftena man måste avge är att leva i fattigdom, som består i att inte ha någonting för sig själva utan allt gemensamt.

– När man inte har så mycket så fastnar man i småsaker. Har jag en bra nål i min krona så kan jag bli jättefäst vid den och bli helt förtvivlad när den försvinner, berättar abbedissan Moder Maria.

– Och man kan inte låna en medsysters penna utan att höra ”men då vill jag ha den tillbaka och du får inte ha sönder den”, fyller syster Monica i.

Dispens för utegång

Enligt reglerna ska de egentligen inte röra sig utanför klostret

– Men vi har så litet klosterområde att vi fått dispens, säger Moder Maria.

Och till skillnad från systrarna i Uden i Holland har de toalett och dusch till varje nunnecell.

– För att vi skulle få bygglov här 1973 så sa kommunen att vi måste ha dusch och toalett, berättar Moder Maria.

– De trodde att det här klostret inte skulle gå, utan ganska omgående bli hotell . Men vi är kvar än.

Böcker – dåtidens superdator

Maria visar oss ett rum. De har en säng och ett litet bord. Varje syster har också en egen liten bokhylla.

– Det sa den heliga Birgitta, att varje syster skulle få ha böcker. Tänk vad det var värt på den tiden, det var som att ha den värsta datorn idag, säger Moder Maria.