Forskaren Daniel Nätt på Linköpings universitet menar att tolerans för stress, som förvärvats genom miljön tidigt i livet, förs vidare till avkomman på epigenetisk väg. Särskilt tydligt syns fenomenet hos tamhönan, visar hans studier.

Människor har haft höns som husdjur under omkring 8 000 år. Under den tiden har tamhönan utvecklat en stor mängd varianter som genom klassisk evolution borde ha tagit mycket lång tid att förvärva.

-Den hastiga förändringen kan betyda att det finns mekanismer för nedärvning som inte beror på variation i själva DNA:t, säger Daniel Nätt, nybliven doktor i zoologi, som redovisar resultaten i sin avhandling.

I ett antal försök på vita värphöns och djungelhöns, som är den ursprungliga rasen, utsatte Linköpingsforskarna grupper av nykläckta kycklingar för olika stressfyllda situationer. De tvingades anpassa sina levnadsvanor till en ovan miljö. Deras inlärningsförmåga var påverkad och de hade en lägre halt av stresshormon i blodet än kycklingarna i en kontrollgrupp, som växt upp utan störningar.

När kycklingarna blivit könsmogna fick de para sig inom grupperna. Äggen skildes direkt från föräldrarna vilket innebar att man kunde utesluta alla former av social påverkan hos avkomman. Ändå visade den nya kycklinggenerationen samma mönster som föräldrarna, både i beteendet och i det genetiska uttrycket.

Lena Liljeborg

lena.liljeborg@svt.se