Öst

Foto: SVT

Malexandermorden lever kvar

Uppdaterad
Publicerad

Två poliser sköts till döds med sina egna vapen. Morden i Malexander lever fortfarande kvar i mångas medvetande.

– Som polis kan man inte tro att man är fredad, säger polisen Peter Viveland, en av de första på plats.

Det är en av de första riktiga sommardagarna för året, den 28 maj 1999. I idylliska Kisa i södra Östergötland kliver två män i rånarluvor in på banken med dragna vapen. Klockan är strax före tre. Rånarna hotar personal och kunder och får med sig en större summa pengar när de flyr med en tredje kumpan.

En övervakningskamera fångade händelserna inne på banken. Efter rånet följde en intensiv polisjakt där två poliser sköts till döds vid en vägspärr i Malexander. Foto: TT Nyhetbyrån

Det som händer sedan kommer att förändra Sverige. Det kommer att förändra Kriminalvårdens sätt att bevilja permissioner. Det kommer att förändra svensk polis. Det kommer att förändra vissa människors liv, för alltid.

Kollega hör beskjutningen

Klockan tre har närpoliserna Olle Borén och Robert Karlström påbörjat sitt arbetspass i Mjölby. Via högtalartelefonen har de varit med på utsättningen från Motala och fått höra om rånet.

En timme senare har de kört genom Malexander. De har stannat vid Sommarhagen, vid Lillsjön, med fronten på bilen riktad ut mot vägen så att de kan observera alla som passerar.

När bilen med rånarna, Tony Olsson, Andreas Axelsson och Jackie Arklöv, kommer körandes har de en polisoperatör från Motala i telefonen. Det är han som hör när Olle Borén och Robert Karlström beslutar sig för att följa efter bilen. Det är han som hör när de blir beskjutna. Han hör hur de skriker men kan inte urskilja några ord. Sedan bryts förbindelsen.

Mördade i sommaridyllen

Exakt vad som hände vet bara de som var där, de tre som dömts till livstids fängelse för mord. Men det som konstateras efteråt är att de två poliserna träffats av flera skott. Dessutom har Olle Borén skjutits i bakhuvudet, från nära håll. Robert Karlström har skjutits i pannan, från bara en decimeters avstånd.

– Ren avrättning, säger polisen Peter Viveland.

Ambulansen har hunnit fram precis före Viveland och hans arbetskamrat Kenth Almroth.

Omkring dem står skogen grön. Nedanför ligger sjön spegelblank. Fåglarna kvittrar.

– Det var en sådan otroligt vacker dag och där ligger kollegerna, i sitt eget blod. Jag förstår att de är döda men samtidigt är det något i kroppen som ändå vill säga nej.

Alla tre dömdes för mord

  • Andreas Axelsson träffas i magen under skottlossningen med poliserna, dumpas kort därefter av sina kumpaner och grips sedan på en vårdcentral.
  • Jackie Arklöv grips av polis i Tyresö tre dagar senare, den 31 maj, och skottskadas.
  • Tony Olsson grips i Costa Rica den 6 juni.
  • De tre åtalas i oktober 1999. I juni året efter fastställer Göta hovrätt domen från Linköpings tingsrätt. Alla tre ska dömas till fängelse för mord.
  • Nästan exakt ett år efter domen, den 8 juni 2001, erkänner den tidigare legosoldaten Jackie Arklöv att det var han som avlossade de dödande närskotten mot poliserna.
  • Ingen av de dömda har fått sitt straff tidsbestämt.

Morden förändrade polisen

  • Polismorden tydliggjorde behovet av både en fungerande radiokommunikation och en enhetlig taktik för poliser i hela landet – Olle Borén och Robert Karlström visste inte att rånarna stannat flyktbilen två gånger för att skjuta mot en av deras kolleger.
  • Numera för kommunikationscentraler ut viktig information direkt och alla poliser utbildas i bastaktik där man bland annat förbereds på hur man hanterar grovt våld och hur man ska tänka före eventuella ingripanden.
  • Även kriminalvården förändrades sedan det framkommit att Tony Olsson beviljats 65 permissioner under en femmånadersperiod för att delta i ett teaterprojekt. 1999 beviljade Kriminalvården 53 000 permissioner. Två år senare beviljades 29 000 permissioner.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.