– Det är nog ett av de mer kraftfulla verktyg vi kan tänka oss, säger Ricky Ansell, verksamhetsexpert på Nationellt forensiskt centrum, NFC, i Linköping.
Utredningen av dubbelmordet i Linköping 2004 hade inte lyckats hitta någon gärningsman, trots att det fanns DNA-spår. Det var först efter att DNA och släktforskning kombinerats som mordgåtan löstes.
Dubbelmordet fungerade som pilotprojekt
Arbetsmetoden var ny för svensk polis och utredningen om dubbelmordet i Linköping fick fungera som pilotprojekt. Nu har en rapport om projektet presenterats och författarna kommer fram till att det vore lämpligt att svensk polis får fortsätta arbeta på det här sättet.
– Det viktigaste vi har kommit fram till är ju att metoden fungerar, säger Ricky Ansell.
En del saker behöver justeras och utredas mer, men målet är att det här arbetssättet ska bli ytterligare ett verktyg för polisen.
Måste finnas tillräckligt med DNA
Detta är dock inte ett trollspö som löser alla gamla brott. Flera kriterier måste vara uppfyllda. Först och främst måste det finnas tillräckligt mycket DNA att arbeta med. Släktdatabaserna som utnyttjades i dubbelmordsutredningen behöver mer data från DNA-spåret än vad som behövts vid de undersökningar som varit vanliga hittills.
En annan sak som påverkar är att det måste finnas användbart DNA att jämföra med i databaserna. Släktforskningsbaserna har ju långt ifrån data från en hel befolkning.
Om det finns för lite information i DNA-spåret från en brottsplats kan en polisutredning till och med ledas åt fel håll. Vid ett tillfälle i dubbelmordsutredningen kom det fram en koppling till Tyskland, som sedan visade sig vara felaktig.