Idag är det en självklarhet med datorer och internet, hårddiskar och telefoner. Nästan varje femtonåring har enligt en OECD-rapport tillgång till en dator.

Men det fanns en tid, då det ansågs modernt, ja nästan revolutionerande att skriva på maskin istället för med penna i skolan.

I ett klipp från Linköping 1962 berättar docent Eve Malmquist varför skrivmaskinen introducerades i skolorna:

– Vi har utan vidare antagit att det är lättare att slå ner en tangent på en skrivmaskin än att på vanligt sätt med en penna forma en och samma bokstav. Detta gäller naturligtvis i särskilt hög grad för små barn i sju-åttaårs åldern som inte sällan är rätt så ofullkomligt utvecklade i fråga om handmotorik.

Dåvarande docenten, sedermera professorn Eve Malmquist ledde detta tekniska intåg i skolan, och det skedde i statens försöksskola i Linköping i början av 1960-talet.

Statens försöksskolas verksamhet innehöll forskningsverksamhet kring pedagogiska projekt. Den hade sammanlagt 900 elever och var organiserad som en nioårig enhetsskola.

Men i den lilla byskolan på ön Aspöja i östgötaskärgården var skrivmaskiner inte att tänka på vid samma tid.

Inför skrivmaskinen var vi alla lika. Flickor som pojkar. Kanske bidrog den till att öppna dittills stängda dörrar in i arbetslivet. Pojkar kunde plötsligt bli sjuksköterskor, och flickor utbildades i Strälsnäs till guldsmeder.

I TV-serien klass 9 A har många fått en helt ny inblick i hur det kan gå till i dagens skola, och vad modern pedagogik kan göra åt det.

1965 beslutades att statens försöksskola skulle läggas ned och verksamheten fördes tre år senare över till lärarhögskolan i Linköping.

Kanske blir morgondagens skola som ett enda stort dreamhack med deltagare som inte har en aning om vad en skrivmaskin är för nåt.

Magnus Höjer

magnus.hojer@svt.se

Sanna Richter

sanna.richter@svt.se